Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick jag galet, och blodet rann af honom; jag kom
tillbaka till samma björk igen två gånger. Det var då
besynnerligt det här, tänkte jag,» sa’ han, «för här borde
jag väl hitta lika bra som hemma på golfvet i min stuga.
Men när det är på tok, så är det gerna riktigt på tok.
Nå ja, jag får väl låta hundarne ta reda på vägen, och
det gjorde jag; men då jag kom ned till bergknallarne,
var själfva gamla-mor ute. Hon stod ändå framför några
småbjörkar, uppe på en liten bergklint med huckle på
hufvudet och skinntröja och svart klädning och stödde
sig på en kryckkäpp och såg ut som en gumma
uppifrån landet.»
«Hör du Lars,» sa’ hon, «du har fått många harar
af mig här i skogsmarken och jag har velat dig väl.
Derför kunde du gerna ha låtit min säterhare gå för
den han var. Och hade du inte haft din röda hund,
så hade du inte fått honom heller!»
«Jag svarade inte ett ord, jag,» sa’ Lars, «utan
gick nedåt till Märrmyren och upp till Björnbråten. Der
släpte jag hundarne och strax vardt det dref af; Rapp
gaf sig i väg och jag stod och lyddes en stund om de
andra skulle stämma in, för det bar af bort åt
Linderudsätern igen, så att jag blef alldeles förskräckt. Jo,
då fick jag höra dem skälla alla tre, och då visste jag,
att det var en riktig hare. Det var fanken till krok
han gjorde, men då han kom tillbaka, stampade han i
marken som en fölunge, och då jag fick se öronen på
honom, var han mest så stor som en liten bock. Den
sköt jag. Se’n gick jag söderut ned mot Alunsjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
