Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mumle Gåsägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Komma igen en annan gång, ja!» sade han, —
nej, det mente han tro på skulle inte ske; var han
kommen dit, så skulle han stanna der, och landskylden
skulle han ha med sig, han hade inte tid att vänta.
Men då han hade ätit upp sin matsäck, blef tiden
honom lång, och så kräfde han landskylden af Gamla-mor
igen och sade, att nu skulle hon betala den.
«Nej, det gjorde hon visst inte; det stod fast som
Gamlefuren,» mente hon, och den stod utanför porten
till helvete och var så stor, att femton man knapt kunde
famna den. Men Mumle for upp i toppen på den och
snodde och vred den som en vidjeqvist och frågade,
om hon inte ville betala landskylden nu.
Jo, då tordes hon inte annat och letade ihop så
mycket pengar, som han trodde sig om att bära i
renseln. Nu for han på hemvägen med landskylden, och
strax som han var rest kom Gamle-Erik hem. Då han
sporde, att Mumle hade dragit sin kos med renseln
full med pengar, dängde han först på mor sin och satte
sedan efter honom och skulle ta fatt honom. Och han
kom inpå honom också, ty han gnodde lös och ledig
och gjorde äfven ett vingslag ibland, medan Mumle
måste hålla sig vid marken med den tunga renseln;
men då Gamle-Erik var i hälarne på honom, tog han
till att hoppa och springa det mesta han orkade och
höll klubban bakom sig för att värja sig emot honom
— så gick det undan: Mumle höll i skaftet, och
Gamle-Erik famlade efter klubban, tills de kommo till en djup
dal; der sprang Mumle från den ena bergstoppen öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
