Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 MUMLE GÅSÄGG.
nen, och ofvanpå sängen låg trollets Gamlamor och
storsnarkade.
Hem igen foro de till sjös, och då de voro komna
ett stycke ut, kom Gamlakäringen efter; då hon inte
kunde hinna dem, gaf hon sig till att dricka, och hon
drack så att det minskades och vattnet sjönk; men hafvet
rådde hon icke med att dricka ur — och så sprack hon.
Då de kommo i land, skickade Mumle Gåsägg
bud, att kungen skulle komma och hemta svärdet. Han
skickade fyra hästar, — nej, de fingo det ej ur fläcken;
han skickade åtta, och han skickade tolf, -—— men svärdet
blef der det var, de orkade icke flytta det från stället.
Men då tog Mumle Gåsägg det ensam och bar det fram
till kungsgården.
Kungen trodde icke sina ögon, då han återsåg
Mumle, men han låtsades vara glad och lofvade honom
både guld och gröna skogar, och då Mumle ville ha
mera arbete, sade han, att han. skulle resa ut till
trollslottet han hade och som ingen tordes vara på, och
der skulle han ligga, till dess han hade byggt bro öfver
sundet, så att folk kunde komma fram dit; <var han
god till det, skulle han löna honom väl, ja gerna ge
honom dotter sin,» sade han.
«Ja, det skulle han nog vara karl till» mente
Mumle Gåsägg. :
Det hade aldrig någon kommit derifrån med lifvet;
de, som hunno så långt att de kommo fram, lågo der
både dräpte och hackade så små som gryn; och kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
