Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mumle Gåsägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkte, att han skulle slippa någonsin se honom mera,
om han fick honom dit.
Men Mumle begaf sig åstad; han tog med sig
matsäcksrenseln och en riktigt knotig och qvistig
furukubbe, en täljyxa, en kil och några torrvedsstickor samt
den lilla springpojken i kungsgården.
Då han kom till sundet, gick elfven full af is och
var så strid som en fors, men han tog fäste med
fötterna i botten och vadade fram, så att han kom öfver
till sist.
Då han hade värmt upp sig och fått sig litet till
lifs, ville han sofva, men det dröjde icke länge, förr än
der blef ett sådant brak och larm, som om de hade
vändt upp och ned på hela slottet. Dörren for upp på
vid gafvel, och han såg ingenting annat än en gapande
käft, från tröskeln upp till dörrbjelken.
«Der har du en munsbit, smaka på den!» sade
Mumle och kastade springpojken in i gapet. «Låt mig
nu se hvad du är för en, — kanske det är en gammal
bekant?»
Så var det också; ty det var Gamle-Erik som var
ute. De togo sig för att spela kort, han ville väl
försöka att förtjena igen något af landskylden, som Mumle
hade pockat sig till af mor hans, då han var ute på
kraf för kungens räkning; men hur det gick, så var
Mumle den som vann, för han satte kors på de bästa
korten, och då han hade vunnit af honom allt hvad
han hade på sig, måste Gamle-Erik ge Mumle af det
guld och silfver som fans på slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
