Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mumle Gåsägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kungen kom och skulle se, om han var
sönderhackad eller om de bara hade småplockat honom,
måste han vada i pengar, innan han kom fram till sängen;
de lågo i påsar och säckar till långt upp på väggen,
och i sängen låg Mumle och storsnarkade.
«Gud hjelpe både mig och dotter min,» sade
kungen, då han fann att Mumle var lifslefvande. Ja,
allting var godt och väl gjordt, det kunde ingen neka,
men det var inte värdt att tala om bröllop förr än bron
var färdig, sade han.
En vacker dag stod bron der fullfärdig, och
Gamle-Erik stod på den och skulle taga tullen, som han hade
betingat sig.
Mumle Gåsägg ville ha kungen med sig och pröfva
bron, men det hade han ingen lust till. Så satte han sig
sjelf upp på en häst och slängde den feta
kungsgårdsdejan upp på sadelknappen framför sig, — hon såg
nästan ut som en grof furukubbe, — och så red han
öfver, så att det dånade i bron.
«Hvar är sundstullen? Hvar har du själen?» skrek
Gamle-Erik.
«Hon sitter inuti den här kubben; vill du ha den,
så spotta i näfven och ta den,» sade Mumle Gåsägg.
«Nej, stor tack, — tar inte hon mig, så inte tar
jag henne,» sade Gamle-Erik; «en klämma har du fått
mig i, du skall inte få mig i en till,» sade han, och
dermed gnodde han ginaste vägen hem till Gamlamor
sin, och sedan har han aldrig varit sedd eller spord der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
