Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Qvarnsägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men skräddarn la’ sej i ringen och sof tills solen
stod långt in på golfvet hos honom. Då steg han opp,
låste igen qvarnen och gick opp te gården.
Då han kom in i stugan, låg både mannen och
hustrun än, för det va’ pingstdagsmorgen.
«God morgon,» sa’ skräddarn och räckte mannen
handen.
«God morgon,» sa’ mannen, och han vardt både
glad och förvånad, då han fick se skräddarn igen, det
kan man nog förstå.
«God morgon, mor,» sa’ skräddarn och räckte
käringen handen.
«God morgon,» sa’ käringen, men hon va’ så blek
och såg så besynnerlig och förstörd ut, och sin hand
gömde hon under fällen; men te sist räckte hon honom
den venstra. Då förstod skräddarn hur det hängde
ihop, men hvad han sa’ te mannen och hur det gick
med käringen sedan, det har jag aldrig hört.» —
«Mjölnarkäringen var en trollkäring sjelf då?»
frågade gossen, som hade hört på med spänd
uppmärksamhet.
«Ja, det kan du väl förstå,» sade gubben.
Det var nästan icke möjligt att höra ett ord längre,
ty sågen gick åter med sus och brus. Månen var uppe
och tröttheten förbi efter den korta hvilan. Jag sade
farväl till den gamle och gick i sällskap med den
mörkrädde gossen. Vi följde gångvägen under Grefsenåsen
ned öfver höjderna mot Grefsen. Hvita dimmor
sväfvade öfver elfven och myrarne nere i dalen. Öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
