Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om gossen, som gick till nordanvinden och kräfde igen mjölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gaf sig derför af, men vägen var lång, och
han gick och gick, och så kom han ändtligen till
Nordanvinden. «God dag,» sade gossen, «och tack för
sist.» — «God dag,» svarade Nordanvinden — han
var grof i målföret — «och tack för sist sjelf. Hvad
vill du?» — «Åh,» sade gossen, «jag ville bara be
dig vara så god och låta mig få igen mjölet, som du
tog ifrån mig på bodtrappan; för litet ha vi, och när
du far så fram och tar den smula vi ha, så blir det
icke annat än svälta ihjäl.» — «Jag har inte något
mjöl,» sade Nordanvinden, «men efter du är så i behof,
skall du få en duk, som ger dig allt hvad du kan
önska, bara du säger: Duk, bred ut dig och duka upp
alla slags kosteliga rätter!»
Det var gossen med om. Men som vägen var
så lång, att han icke kunde hinna hem på dagen, gick
han in till en gästgifvare på vägen, och då de, som
voro der, skulle till att spisa qväll, lade han duken
på ett bord, som stod i ett hörn, och sade: — «Duk,
bred ut dig och duka upp alla slags kosteliga rätter!»
— Knapt hade han sagt det, förrän duken gjorde så,
och alla tyckte det var härligt; men ingen tyckte bättre
om det än gästgifvarns hustru. Det var inte mycket
bråk med stekning och kokning, med dukning och
inbärning och framsättning på det bordet, tänkte hon.
Då det derför led frampå natten, så att alla sofvo, tog
hon gossens duk och lade en annan i stället, som var
alldeles lik den han hade fått af Nordanvinden, men
som icke kunde duka upp en hafrekaka en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
