Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallare för kungens harar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Det var ett högt pris för den der harpipan,» tyckte
prinsessan, och hon liksom drog sig litet för att ge
honom kyssarne, men eftersom det var i skogen, så
att ingen såg det eller hörde det, så fick det basa,
för pipan måste hon ha och ville hon ha, sade hon,
och då Esben Askepilt hade fått det han skulle ha, så
fick hon pipan, och så gick hon och höll och fingrade
på den under hela vägen, men då hon kom till
kungsgården och skulle ta upp den, försvann den mellan
fingrarne på henne.
Dagen derpå ville drottningen sjelf åstad och locka
ifrån honom pipan, och hon mente tro på, att hon
skulle allt ha pipan med sig.
Hon var mera mån om skillingen ock bjöd icke
mera än femti daler, men hon måste öka på, så att
det blef trehundra. Askepilten sade, att det var något
till pipa, och det var ett skamligt missbud, men för
hennes skull fick det väl gå; ville hon ge honom
trehundra daler och en smällkyss på köpet för hvar daler,
så skulle hon få den. Det fick han väl tillmätt, ty på
den sorten prutade hon icke så synnerligen.
Då hon hade fått pipan, så både band hon den
fast och gömde den väl, men det gick inte henne en
hårsmån bättre än de andra, ty då hon skulle ta
fram den, var pipan borta, och om qvällen kom Esben
Askepilt hemdrifvande med kungens harar som med
en vältamd fårflock.
«Det är strunt alltihop,» sade kungen; jag får väl ge
mig i väg sjelf, om vi ska’ få ifrån honom den usla pipan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
