Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEIK. 215
kom ihåg hur ömklig han såg ut, då han satt der och
slank på hästryggen lik en hösäck, som inte visste åt
hvilken sida den skulle falla, men det drog om både
länge och väl, och det kom ingen Peik, så att till slut
märkte kungen, att han var lurad både på häst och
sadel, fastän Peik inte hade haft narrpinnarne med sig,
— och nu blef det ett annat ljud i skällan, ty kungen
blef så vred, att han ville bort och dräpa Peik.
Men Peik hade fått veta dagen, då han skulle
komma, och sade till systern, att hon skulle sätta på
tälgstensgrytan med en droppe vatten i. Med det samma
som kungen kom, ryckte Peik grytan af elden och ut
på huggkubben med. den och kokade gröt på kubben.
Kungen undrade på detta och blef så rent
förbluffad, att han glömde hvad han hade kommit dit för.
«Hvad vill du ha för den der grytan?» sade han.
«Jag kan inte vara af med den,» svarade Peik.
«Hvarför kan du inte det?» sade kungen; «jag
skall betala dig bra för den,» sade han.
«Jo, den sparar mig både besvär och pengar,
både fällning och huggning, både körning och förning,»
sade Peik.
«Det är det samma, jag ger dig hundra daler,»
sade kungen; «du har narrat af mig häst och sadel
och betsel på köpet; men det får vara som det är,
om jag får grytan,» sade han.
Ja, så fick han väl ta dem då, :sade Peik.
Då kungen kom hem, bjöd han främmande och
lagade till gästabud, men maten skulle de koka i den
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
