Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En qvällstund hos en storbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Hur kan du veta det, Mari?» frågade gamla-mor.
«Har du sett honom?»
«Sett honom? Jo, det har jag också gjort,»
svarade Mari, «och det är säkert ändå.»
«Ack, tala om det, tala om det!» ropade
småpojkarne.
«Ja, det kan jag väl göra,» svarade ladugårdspigan
och började:
«Den tiden, då jag tjente hos kapten, sa’
drängpojken till mig en lördagsqväll:
«Du ä’ väl så snäll och ger hästarne i mitt ställe
i qväll, Mari, så ska’ jag se’n göra dig någon tjenst
igen.»
«Åh ja,» sa’ jag, «det kan jag väl göra,» för han
skulle gå till sin jänta.
Då det led mot tiden att hästarne skulle ha
qvällsfodret, så gaf jag först de två, och se’n tog jag ett
fång hö och skulle ge kaptens häst, och han var alltid
så fet och blank, att man riktigt kunde spegla sig i
honom; men i det samma jag skulle gå in i spiltan,
kom han fallande rakt ner öfver armarne på mig —»
«Hvem, hvem? Hästen?» frågade småpysarne.
«Åh nej, visst inte, det var tomten; jag blef så
förskräckt att jag släpte höt der jag stod och skyndade
mig ut igen det fortaste jag kunde. Och då Per kom
hem, sa’ jag: «En gång har jag gifvit hästarne i ditt
ställe, min käre Per, men sannerligen att det nå’nsin
mera sker, och kaptens Brunte, han fick då inte ett
höstrå,» sa’ jag och så talte jag om’et för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
