- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
281

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En qvällstund hos en storbonde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också, och spelman med. Ofta var han ute och
spelade, men hemma kunde di aldrig få honom till att röra
fiolen; om än hela stugan var full med ungdom, sa’
han ändå nej te att spela. Men en gång hade det
kommit några unga karlar te honom med lommeflaskor
och bränvin. Då di hade fått gubben litet på treqvart,
kom det flera dit, och fast han sa’ nej i början, tog
han slutligen te fiolen. Men då han hade spelat en
stund, la’ han bort den, för han visste att di
underjordiska inte va’ långt borta och att di inte tyckte om
så’nt der spektakel; men gossarne narrade honom att
spela igen, och så gick det två tre gånger; han lade
bort fiolen och di fick honom till att ta den tebaka
igen. Te sist hängde han opp den på väggen och
svor på att han inte skulle dra ett drag till med
stråken den qvällen, och så körde han ut dem allihop,
både gossar och flickor. Då han hade börjat klä af
sig och stod i skjortärmarne borta vid spiseln och skulle
tända sin aftonpipa med en brinnande sticka, så kom det
in ett så’nt följe af stora och små, att det yrde i stugan.

«Jaså,» sa’ Jo, «kommer ni nu igen?» Han trodde
det var di som hade varit inne och dansat; men då
han fick se att det inte var di, vardt han rädd, tog
sina döttrar, som redan låg i sängen, och slängde opp
dem på golfvet — han var en stor, stark karl — och
frågade: «Hvad ä’ det här för folk? känner ni dem?»

Jäntorna va’ yrvakna och kunde inte se klart. Då
tog han ned bössan från väggen och vände sig mot
följet, som hade kommit in, och hötte åt dem med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free