Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarnatt i Krokskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogsbygd. Alla gårdens dörrar stodo öppna; men jag sökte
förgäfves i stugan, köket och på logen efter en
menniska, som jag kunde be skaffa mig en läskedryck eller
meddela mig någon underrättelse om vägen. Det var
ingen annan hemma än en svart katt, som belåten satt
och spann i spiseln, och en glänsande hvit tupp, som
kråmade sig, der han spatserade af och an i förstugan
och gol oupphörligt, som om han ville säga: «Nu är
jag själf störst!» Svalorna, som, lockade af rikedomen
på insekter i skogens närhet, i otalig mängd hade bygt
bo på logen och under takfoten, tumlade sig omkring
i solstrålarne, kretsande och qvittrande utan fruktan.
Trött af hettan och vandringen kastade jag mig
ned på en skuggig fläck af gårdens gräsplan, der jag
halfslumrande låg och hvilade, tills jag blef uppskrämd
af en högst otreflig koncert: en skarp qvinnostämma
sökte med bannor och smekord hålla styr på gårdens
grymtande smågrisar. Genom att gå efter ljudet
träffade jag på en gulgrå barbent käring, som i
framåtlutad ställning höll på att fylla hon, omkring hvilken
de högljudda smådjuren betos, refvos, knuffades och
tjöto af glad förväntan.
På min fråga om vägen svarade hon med en annan,
i det hon utan att resa sig upp halft vände om
hufvudet från sina älsklingar för att titta efter mig.
«Hvar ä’ han ifrån då?»
Då hon hade fått tillfredsställande svar på detta,
fortfor hon, medan hon allt emellanåt stälde sitt tal
till smågrisarne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
