Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarnatt i Krokskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa ställen syntes den knappast alls. Det gick uppåt,
och då jag hade gått öfver en liten höjd, såg jag
mellan furustammarne ett par blänkande skogssjöar
och vid en af dessa en säter på en grön backsluttning
i aftonsolens guld. I skuggan under backen stodo
ruggar af frodiga ormbunkar; epilobierna reste sig
ståtligt mellan stenarne med sina höga, röda, praktfulla
blomsterspiror; men den allvarsamma stormhatten lyfte
hufvudet ännu högre, såg mörk och giftig ned på dem
och nickade takten till gökens galande, alldeles som
om den ville räkna efter huru många dagar den hade
qvar att lefva. I den gröna backsluttningen och nere
vid vattnets brädd prunkade hägg och rönn i
blommande sommarskrud. De spredo stark, uppfriskande
doft vida omkring och riste vemodigt sina hvita blad
öfver säterbackens spegelbild i vattnet, som på alla
öfriga kanter var omringadt af granar och mossiga
klippor. I sätern var ingen hemma. Alla dörrar voro
stängda och tillåsta. Jag bultade på öfverallt, men
ingenstädes något svar, någon upplysning om vägen.
Jag satte mig på en sten och väntade en stund, men
ingen kom. Qvällen föll på; jag tyckte jag inte kunde
vänta längre och gick min väg. Det var mörkare i
skogen, men inom en kort stund kom jag till en
timmerdam eller fördämning öfver ett stycke af elfven
mellan två små skogssjöar; jag antog att det var här
jag skulle «gå åt venster och ta af åt höger.» Jag
gick öfver, men på den sidan af fördämningen var det
endast — så föreföll det mig — flata, glatta, fuktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
