a ö hvilket förhållande sedermera fortfarit. Sten Andersson skulle enligt den af drottning Kristinas förmyndareregering utfärdade fullmakten, hvilken sedermera af drottningen sjelf »konfirmerades» 1646 30/10, bekomma i årlig lön 450 daler »hvitt mynt», men genom Bergsembetets beslut 1637 26/10 bestämdes densamma till 600 daler silfvermynt, att utgå från och med samma år. Denna lön utgick derefter med oförändradt belopp så väl under Sten Anderssons tjenstetid som under flere af hans efterträdares, hvarjemte vissa år ett mindre belopp, vanligen 30 daler, lemnades som ersättning för resor i tjensten. — Sedan kyrkobyn å Lindesås 1645 10/11 erhållit bekräftelse å sina redan 1643 20/12 erhållna stadsprivilegier, blef Sten Andersson tillika den nya staden Lindesbergs förste borgmästare 1, från hvilken syssla han dock afträdde 1652 till förmån för sin son Anders Stensson. Sten Anderssons fullmakt såsom bergmästare meddelas bland här efter intagna bilagor. Den särskilda instruktion (»memorial»), som derjemte för honom utfärdades, hvilket memorial till och med synes ha blifvit utgifvet 14 dagar tidigare än fullmakten, har redan förut meddelats i tryck2. I båda dessa handlingar ålägges bergmästaren att hålla hand deröfver, att den föregående året utfärdade provisoriska bergsordningen måtte blifva »obrottsligen hållen», tills densamma kunde blifva öfversedd och förändrad, »efter som tiden och tarfverne» kunde fordra. Detta skedde dock ej förr än 1649, hvilket år den sedermera i långliga tider gällande och allmänt kända »jernbergsordningen» blef utgifven. Då emellertid den provisoriska bergsordning, som derförinnan under 13 år tillämpades, icke, så vidt hittils är bekant, någonsin blifvit fullständigt tryckt, hvarken såsom särskild författning eller i de genom Bergskollegiets försorg utgifna samlingarna af »bergsförordningar» 3, har utg. ansett lämpligt att jemväl införa denna, i mer än ett afseende intressanta och värdefulla förordning bland bilagorna. Af ifrågavarande handlingar framgår den vigt och betydelse, som fästes vid den nyinrättade embetssysslan. Bergmästaren skulle utöfva tillsyn och kontroll så väl öfver kronans som den enskildes grufvebrytningar, tackjernsblåsningar, osmunds- och hammarsmide m. m.; han skulle icke allenast söka förekomma att »slemt och elakt jern» tillverkades, utan ock förbjuda all brytning i sådana grufvor, som lemnade »röd- och kallbräckte» malmer och, ej nog dermed, dylika grufvor skulle han ödelägga, »kastandes till den ände dem fulle med grus och sten»(!). Framför allt skulle bergmästaren noga kontrollera debiteringen och uppbörden af tionde-Jernet, som den tiden var en af statsverkets förnämsta inkomstkällor. Detta tiondejern levererades i osmundsjern, såsom förut varit brukligt; men genom ett Bergskollegii bref 1649 17/3 gjordes häri den ändring, att tiondejernet skulle beräknas och levereras i tåckjern, med 26 lispund på ett skeppund, hvarjemte lösningspriset för ett sådant skeppund för samma år bestämdes till 3 daler smt, hvilket värde sedermera ganska länge bibehölls i kronans jordeböcker och räkenskaper. Bergsmännens rätt till hammarsmide hade dels genom särskild författning och dels genom bergmästareinstruktionen blifvit till väsentlig 1 Hans fullmakt i denna egenskap finnes i Noraskog III: 367, 368. 2 Noraskog HI: 119—121. 3 Ett utdrag af den ifrågavarande äldsta bergsordningen finnes dock meddeladt i Noraskog II: 42—45.