5 Bondes ställe öfverallt inom Nora dåvarande landshöfdingedöme. Att han för öfrigt varit verksam för bergsbrukets främjande inom Karlskoga och denna orts förvandling till bergslag, kan synas deraf att han 1655 utfärdade tillståndsbevis, s. k. mutsedlar, för anläggning af nya hyttor vid Immetorp, Qvarntorp, Linnebäck, Knapfors, Qväggen, Gälleråsen och Hollsjöhyttan, alla inom Karlskoga härad. De första bergslagsprivilegierna för denna bygd utfärdades sedermera 1660. Efter en särdeles långvarig, städse nitisk och mödosam, tvifvelsutan i synnerlig måtto gagnande verksamhet, afled Sten Andersson 1665 25/5, »och blef med kristelige och öflige ceremonier uti höge och förnäme mäns närvaro och mycken folkrik process, på den (?) Juni samma året beledsagad till sin hvilokammar i Lindesbergs kyrka». Vid detta tillfälle blef icke allenast »utfärdspredikan» utan äfven likpredikan »uti största enfaldighet sammanfattad och hållen» af Matthias Hernelius, »Generossissmo Dn Abrahamo Leyonhufvud à concionibus Sacris», såsom det heter å titelbladet. Predikanten yttrade i sin predikan bland annat, att den aflidnes »tjenster, möda och arbete hafva varit honom icke en stund, dag, vecka, månad eller år, utan hela hans lifstid igenom, allt ifrån hans barndom, och så fort allt bort åt in till sin höga ålderdom». Huru han förhållit sig till sina underhafvande och bergslagen, yttrade predikanten vidare, »är mig icke för nöden att tala, efter jag ser att J bergsmän, som till en stor myckenhet hit till denne salige mannens begrafning komne äro, honom med suckande och pustande, ja, ock med bittra tårar beklaga och begråta, och dermed tillkännagifva att en god man, ja, en fader är eder ifrån fallen, af hvilken Jtillförene nog hbjelp och bistånd haft hafven». Angående den aflidnes ålder visste predikanten blott, »att han med Mose säja kunde: mina dagar äro 70, och komne in uti de 80 åren» !. Bergmästaren Sten Andersson förärade 1659 en nattvardskalk af silfver, vägande 79 1/4 lod, och hans arfvingar 1678 en större ljuskrona af messing med 30 armar, till Lindes kyrka 2. — Han var gift 2:ne gånger. Namnet på hans första hustru är ej kändt, ej heller tiden för hennes frånfälle, som dock synes ha inträffat före 1630. Hans senare hustru, Elisabet Svensdotter, »salig Sten Anderssons, bergmästaren vid Dalkarlshyttan», afled 74 år gammal och begrofs 2:dra söndagen trinitatis (9 Juni) 1678. Vid Lindes häradsting 1660 15/10 — — — »bekom bergmästaren välbetrodde Sten Andersson fasta och tingskötning uppå ett emellan sig och sin kära maka, gudfruktiga matrona, hustro Elisabet Svensdotter upprättadt testamente, underskrifvet af förnäme adel. och oadelige personer såsom vittnen, som sjelfva brefvet i bokstafven, dat. d. 25 Februari 1655 utvisar; är ock samma testamente 1657 d. 14 Februari uti 1Hernelii likpredikan trycktes i Göteborg 1666 och upptager ej mindre än 48 sidor i mindre qvartformat, deraf titel och förord upptaga 4 sidor. Oaktadt denna vidlyftighet lemnas nästan ingen upplysning om Sten Ånderssons yttre lefnadsomständigheter. De uppgifter härom, som i föregående teckning finnas anförda, äro från andra, vidt skilda källor hopletade. — Matthias Haqvinii Hernelius, född omkring 1638 i Hernösand och son till en handlande, den rike herr Håkan, blef student i Upsala 1658, magister i Jena 1668, enkedrottning Hedvig Eleonoras hofpredikant 1669 och 1676 utnämd till kyrkoherde i Riga och superintendent öfver Lifland, men dog innan tillträdet i Stockholm 1677 1/1. — Westén, svenska hofkleresiets historia II: 127. 2 Berglunds beskrifning öfver Lindes m. fl. bergslager, s. 25.