11 det heter i Noraskoga dombok för 1611 27/5 sålunda: »den tomten, som Lasse Skrifvare vid kyrkebolet hafver länge häfdat, blef honom tilldömd, med sådant förord, att hon skall byggas innan år och dag, hvar om icke, skall hon inrymmas androm till att bygga, der kronan kan bekomma skatt och utskylder af.» Knut Larsson omtalas i handlingarna första gången 1633, då han synes ha lemnat sin befattning såsom »skrifvare» eller förvaltare vid Ramshytte nyanlagda stångjernshammare i Kils socken, hvilken hammare egdes af en borgare och »vandtmakare» Hans Strijfver i Jönköping. Khnut Larsson nämnes derefter såsom bosatt vid Nora kyrka, der han 1634 af sin svärmoder erhållit såsom gåfva tredingen i en gård. Å denna eller möjligen någon annan gård erhöll han 1637 laga uppbud 2:dra och 3:dje gången. Han synes emellertid hba sysselsatt sig både med jordbruk och spanmålshandel, enligt hvad tingsprotokollen för denna tid gifva vid handen. Af landshöfdingen Gustaf Leijonhufvud 1640 förordnad till bergsfogde i Noraskogs bergslag, torde han å denna tjenst följande året ha bekommit Bergsembetets fullmakt. Åtminstoue rekommenderades han härtill af Sten Andersson i en skrifvelse 1641 8/4, hvari det heter, att denne »finner honom till det embetet rätt tjenlig; jag ser det honom blif:r befallt är han flitig; han haf:r utfodrat 100 t:or aska till Hälleforsen af XNora socken, och eljest med virke till konsterna tager han ingen försummelse». Bergmästaren slutar sin skrifvelse med en anhållan att låta Knut Larsson »blifva vid den tjensten, efter hela bergslaget honom begära; de hafva lång tid varit illa med bergsfogde försörjde». Denna anhållan blef omsider bifallen och Knut Larsson skötte sin tjenst med nit och skicklighet, så att han 1663 4/11; då Sten Andersson, »för dess höga ålder ej orkade så bestrida dess syssla som sig borde, förordnades att vara vice bergmästare öfver Nora, Lindes och Nerikes bergslager» och, efter hans frånfälle, bekom Bergskollegii fullmakt 1665 30/5 på ordinarie sysslan, hvilken befattning Knut Larsson sedermera innehade till sin död i Juli 1675. Knut Larsson var i flera hänseenden en mycket verksam och driftig man, och synes hafva på ett ganska kraftigt sätt deltagit i ortens allmänna angelägenheter. Sålunda kontraherade han med Nora socknemän att »upprätta» sockenstugubyggningen och kistan (= fängelset) mot en ersättning af 1 hundr. jern af hvarje bergsman. Sedan detta arbete blifvit »riktigt efter deras nöje» verkstäldt, ålådes de bergsmän, som resterade med sina afgifter, vid häradstinget 1642 12/3 att innan 14 dagar, vid äfventyr af utpantning och 3 mark vite, fullgöra sina liqvider. Sedermera åtog han sig genom kontrakt 1648 16/1 bestyret med »gästningen», som den tiden kunde vara betydlig nog. Han skulle nämligen »uppehålla» lagläsaren (domhafvanden), nämden och landsgevaldigern med sina tjenare så ofta ting skulle hållas, antingen det skedde en, två eller tre gånger om året; vidare skulle han med gästning försörja »hans nåde herr Karl Bonde» (Bergsembetets president) eller annan förnämlig person, som reste genom orten, dock med befrielse för alla »upptåg eller sträekning med krigsfolk»; och slutligen skulle gästningen äfven omfatta »bergmästaren med sina underhafvande», då denne på kronans vägnar höll stämmor med bergslagen, derifrån dock gruftingen skulle vara undantagna. Häremot skulle Knut Larsson af hvart mantal i hela tingslaget ega att årligen uppära en våg tackjern och ett pund osmundsjern. AFf »grefvinnans torpare», d. v. s. af ”de numera Elfvestorps bruk tillhöriga gamla frälsehemmanen,