12 skulle han endast få uppbära »tingsjernet», utgörande »ett pund osmundsjern af hvart mantal om året» !. Knut Larsson innehade sedermera under en följd af år hufvudbestyret med Nora kyrkas reparation och ombyggnad. »Genom så väl skriftliga som muntliga kontrakter och afsked» hade han varit ombedd och förtrodd att, på församlingens vägnar, »låta reparera och uppbygga kyrkan, dess balk och mera dertill behörigt, upptaga och leverera föräringsjern och annat, som icke kunde så här uppräkneligen nämnas och specificeras». Han ville derför vid ett häradsting 1662 4/2 »förfråga sig så hos nämden som menige tingsallmogen, om han allt sådant icke hafver efter sin anförtrodde plikt vederbörligen och med flit förrättat och bestält och om de honom deruppå ett rättmätigt attestatum meddela och kommunicera ville». Utan någon invändning svarades, »att han uti allt, hvad som honom på församlingens vägnar uti ett och annat hafver varit anförtrodt till dato att beställa, med största flit, trohet och beröm hafver efterkommit och förrättadt», hvarför äfven »nämden och menige tingsallmogen» hade »hög orsak honom för sådan uppå sig antagne mödo och arbete högeligen att betacka». Öfver hvad sålunda förekonmit »meddeltes honom rättens vittnesbörd, under bergslagens signete». Kyrkobyggnaden var dock långt ifrån fullbordad, då Knut Larsson, af okänd anledning, skaffade sig föregående »attestatum». Ännu återstod den ingalunda obetydliga tornbyggnaden, hvilken först 1671 blef fullbordad och som uppgifves hafva kostat 13,143 daler 9 öre kopparmynt. Kostnaden för kyrkans utvidgande ensamt uppgick till 23,793 daler 27 öre, betydliga belopp under en tid, då ett tackjernsskeppund köptes för omkring 8 à 10 daler2. — Vid det följande häradstinget nödgades Knut Larsson åter anhålla om rättens medverkan i och för det pågående byggnadsföretaget. Derom innehåller domboken 1662 17/6 följande: »S. d. Gåäfvo befallningsmannen Arvid Bengtssou och bergsfogden Knut Larsson tillkänna, huru såsom de hafva efter församlingens flitige begäran och trägna anhållande för 6 år sedan låtit med deras egne bekostnad framföra limsten att bränna kalk utaf, såsom ock sten och sand, den församlingen till påstående kyrkobyggning lofvade och förobligerade sig vilja behålla och för riktig betalning uppköpa. Nu göra största delen tvärt deremot, köpandes sådana materialier af andra, hvarigenom de (sökanderne) för sin gjorda försträckning, utlagde reda penningar och stora besvär en stor skada och nackdel taga, hvarutinnan de bådo att rätten dem adsistence göra ville. Hvarföre blef resolveradt och afsagdt af nämden, att ingen efter denna dag skall hafva makt af någon annan att köpa kalk, sten och sand till körkones byggning, utan allena af befallningsmannen och bergsfogden, intill dess deras förråd och förskott af de slagen blifver konsumerat och försålt; och det vid plikt tillgörandes.» Byggnaden fortgick emellertid, och att Knut Larsson såsom ekonomiförvaltare ej haft så ringa besvär dermed kan man finna deraf, att han emellanåt måste anlita domstolens biträde för att utfå förfallna tillskott till byggnaden, till och med af sådana församlingsbor, som Hammarby 1 Öriginalkontraktet angående ifrågavarande tingsgästning finnes ännu i behåll. Detsamma är på bergslagens vägnar undertecknadt och bekräftadt af dåvarande landshöfdingen i Nora Krister Bonde och tillika försedt med bergslagens gamla sigill. Knut Larsson har jemväl underskrifvit handlingen. 5°451? 5 5 2 Se vidare pom Noraskog» I: 215.