17 1703, blef gift med bergsguardien vid Sala silfververk Anders Lorentsson Stockenström, i dennes första gifte. Denne Stockenström, f. 1664 19/5, † 1737 13/5, var en yngre broder till den här nedan omtalade bergmästaren Erik Stockenström, och blef genom sitt andra gifte 1703 19/2 med Beata Lybecker, svåger till hans efterträdare Christiernin. Det berättas om Karl XI att han en gång förklarat, att om embetsmännen icke blefvo rika i hans tjenst, borde de åtminstone bli saliga. Detta yttrande kan i viss mån tillämpas på Sneckenberg, ty han var en bland de tjenstemän, som under flera år å råd fick pröfva på att tjena utan lön. Äf Bergskollegiets gamla räkenskaper kan man nämligen inhemta att han först 1682, eller efter 7 års förlopp fick uppbära full liqvid för de föregående årens löneinkomster, hvaraf han under de 5 åren 1675— 1679 icke synes ha fått mottaga en enda daler. Men ej nog dermed att tjenstemän, isynnerhet under krigsåren, fingo vänta på sina löner. De fingo ock vidkännas betydliga skatteafdrag eller s. k. bevillningar, och såsom exempel derpå kan nämnas, att 1683 utgick en dylik bevillning med icke mindre än elfva procent af lönen, så att Sneckenberg af sin till 600 daler smt bestämda lön fick vidkännas ett afdrag af 66 daler. Denna beskattning gälde statens alla löntagare. Till och med en konstdräng för sin årslön af 75 daler erlade i bevillning 8 1/4 daler. I likhet med sina företrädare i embetet var Sneckenberg varmt och lifigt intresserad af sin orts angelägenheter och han ingrep äfven med kraftig hand i bergslagens allmänna och enskilda hushållning. Till den s. k. hammarkommission, som af konungen förordnades att undersöka ställningar och förhållanden inom Nerikes och Vermlands läns olika bergslager, och hvilken kommission började sina sammanträden i Nora 1687 3/9, inlemnade Sneckenberg ett ganska vidlyftigt memorial, märkligt för sitt rikhaltiga innehåll, som vittnar om en synnerligt skarp blick för bergshandteringens flerehanda behof, enligt den tidens uppfattning och föreställningssätt. Detta memorial synes i mer än ett hänseende ha legat till grund för en stor del af de resolutioner af 1689 1/6, hvarigenom ej blott ett stort antal stångjernshamrar och härdar inom nyssnämda bergslager utdömdes och raserades, såsom hinderliga för en utvidgad tackjernstillverkning, utan äfven betydliga skogstrakter anvisades till de »kapitale» grufvornas underhåll och behof, hvilka skogstrakter ännu i de allra flesta fall af samma grufvor disponeras 1. Sneckenberg var bosatt i Nora stad, men synes icke ha deltagit i stadens angelägenheter i annan måtto, än att han tillika med dåvarande kyrkoherden Barkman och några andra af stadens mera framstående personligheter bidragit till den sjelfrådige och despotiske borgmästaren Johan Hansson Dreijlichs afsättning 1681 År 1688 22/11 åtog han sig, tillika med borgmästaren Ingemar Larsson i Filipstad att »föra direktion vid Hälleforsverket», hvilket uppdrag dock ej torde räckt synnerligen länge. — Såsom bergmästare och domare var Sneckenberg »rask i vändningarna» och straffet följde oftast omedelbart på domen, Hvilken åter afkunnades genast efter slutad ransakning. Under rubriken »ett gatulopp vid Bleks- 1 Den vigtiga, numera 200-åriga handling, hvarpå ifrågavarande dispositionsrätt ytterst grundar sig, utgöres af ett Bergskollegiets bref till Sneckenberg af 1 Juni 1689, som i sin helhet är intaget i Noraskog I: 287—244. 2