31 rådt en ordentlig »kopparfeber» — samt anläggning och drifvande af nya smälthyttor för dessa malmers tillgodogörande, egde i honom en varm och tillgifven målsman. Stångjernssmidets upphjelpande, så i tekniskt som i ekonomiskt afseende, äfvensom frågor om tackjernshandelns reglerande, utgjorde äfvenledes föremål för hans embetsåtgärder. Han egde obestridligen en särdeles god administrativ förmåga, uppöfvad som den blifvit i bans ganska olikartade embetsbefattningar, och denna förmåga var präglad af ett starkt utveckladt ordningssinne. Såsom ett enda exempel i det senare afseendet må nämnas, att protokollen för de af honom hållna gruf- och hammartingen under åren 1714—1721 inlemnades i Bergskollegiet, bundna i starka band hvarje år för sig, hvarigenom dessa årens tingshandlingar äro lätta och beqväma att använda, under det att alla öfriga protokoll, genom kollegiets försorg, visserligen blifvit inbundna, men i oformligt stora band — ordentliga »svinryggar» — hvarigenom deras begagnande blifvit i hög grad försvåradt. 1713 års protokoll är inbundet i en dylik svinrygg, men för 1722 saknas alla protokoll, utom det för Stråssa grufting, som, efter Stockenströms hastiga frånfälle hölls af den tillförordnade bergmästaren Lybecker. Protokollen för de öfriga tingen detta år, hvilka höllos af Stockenström, hade förmodligen ej till uppsättning medhunnits innan dödsfallet inträffade. Säåsom en egendomlighet må jemväl anföras, att sedvanlig tingspredikan af Nora presterskap ej blef hållen vid ett enda af de inom pastoratet förrättade gruf- eller hammartingen under hela Stockenströms tjenstetid. Denna försummelse är ock lika regelbundet antecknad i hvarje af de dervid förda protokollen. Det är ganska betecknande för ordningen hos presterskapet sjelft, som, enligt hvad förut är omtaladt, med prosten Torner i spetsen klagade öfver de många tingspredikningarne och sedermera, när deras önskan blifvit beviljad, helt och hållet försummade dem. Samma egenskaper af ordningssinne, administrationsförmåga och företagsamhet, som utmärkte Stockenström som embetsman, ådagalade han äfven i fråga om vården af sina enskilda angelägenheter. Sedan »genom K. Mits ändtelige sentens och högrättvisa dom (1689 5/12) all sal. bergmästaren Erik Johanssons efterlemnade lösa och fasta egendom», i följd af lemnade försträckningar, tillfallit riksrådet och riksskattmästaren Gustaf Bondes arfvingar, mågarne Nils Gripenhjelm, Jakob Spens och Karl Gustaf Mörner 1, utfärdade dessa i Örebro 1692 7/3 köpebref till Stockenström 1 Frih. Gustaf Bonde, en son till den förut omtalade Karl Bonde, f. 1620 på Esplunda; blef kammarråd 1645, landshöfding i Södermanland 1648, riksråd och rikskammarråd 1653, öfverinspektor för bankoväsendet 1659, kammarpresident och riksskattmästare 1660, s. år medlem af förmyndareregeringen under Karl XI:s minderårighet, samt tillika lagman i Östergötland 1661; † 1667 i Hamburg, på resa till de tyska baden. — Gift 1) 1644 med Maria Elisabet Ulfsparre och 2) 1647 med Anna Kriüstina Natt och Dag. Frih. Nils Gripenhjelm, f. 1653, studer-page hos Karl XI, student i Upsala 1671, hofråd 1674, direktör öfver k. biblioteket 1676, lagman på Öland 1681, i Östergötland 1682 och i Upland 1686, landshöfding i Kopparbergs län 1692, landtmarskalk vid riksdagen 1697, utnämd till k. råd samt president i Bergskollegium 1706, men dog s. år i Falun innan utnämningen kom honom tillhanda. — Gift 1680 med Maria Elisabet Bonde, i hennes 2:a gifte. Frih. Jakob Spens, f. 1656, var redan 1681 öfverstelöjtnant för K. M:ts drabanter dill häst, anförde 1697 såsom öfverste lifregementet till häst, generalmajor 1698, generallöjtnant 1701, afsked ur krigstjensten 1704, k. råd och president i Bergskollegium 1710, upphöjd till grefve 1712; † 1721. — Gift 1680 med Beata Bonde. Frih. Karl Gustaf Mörner (af Morlanda), f. 1658, blef öfverste för Östgöta kavalleri