38 1707 16/1 fullmakt af kollegiet »att vara bergskommissarius vid Stora Kop parberget, som för den orsaken ditförordnades, att ban, under då varande assessoren Harald Lybeckers anförande och undervisning, skulle göra sig om verket kunnig, på det om någon förändring med bemälte assessor sig tilldroge, Bergskollegio då måtte hafva flere att välja utaf och dertill employera den, som habilast funnes; och på det han med något eftertryck i sin beställning och med någon heder der å orten måtte kunna vistas, tillades honom, i anledning af K. Mits itererade bref af den 2 Januari 1707 titul af bergskommissarius, samt uti lön för samma beställning så mycket som K. Mäs bref den 29 September (1706) dertill beviljat», nänmligen 400 daler smt. Sedermera 1721 27/3 »avancerade han ifrån denn kommissariebeställning och blef direktör vid vedkontoret samt bergsfiskal vid Stora Kopparberget; ifrån hvilken tid och allt härtill ingen bergs kommissarius varit vid verket». Enär i detta bergmästaredömet »ej allenast äro många jerngrufvor samt en stor och tät bergslag så väl son åtskilliga koppargrufvor och skärpningar utan ock grannlaga hushållning påfordrade nödvändigheteten att en skicklig samt uti bergshandteringen väl förfaren man» måtte dit förordnas, hvadan, och då den af kollegietl först föreslagne Lybecker ville qvarstanna på sin plats i Nya Kopparberget, Christiernin 1722 19/12 utnämdes till bergmästare i Nora och Linde, i hvilken tjenst han vid 69 års ålder afled på sin egendom Knutsberg 1739 2/16 †. Sin bergmästaretjenst skötte Christiernin med nitisk och allvarlig pligttrohet, ehuru en viss långsam grundlighet synes ha gjort sig gällande hos honom både vid syner och andra förrättningar, men isynnerhet vid gruftingen. Ehuru Nora bergslag under hans tjenstetid var fördeladt i 3:ne tingslag, Dalkarlsbergs, Pershytte samt Klacka och Stribergs, hvardera med ett ting om året, hvilka höllos än här och än der i byarne, så var det dock ganska vanligt att hvarje ting kunde pågå hela veckan och deröfver. Till denna långsamhet bidrog måhända Christiernins benägenhet att vilja förlika mellan parterne de oftast obetydliga tviste- och rättegångsmålen, och om detta ej alltid lyckades medgaf han gerna uppskof. Þrotokollen äro emellertid förda med all tillbörlig omsorg och noggrannhet, stundom kanske med öfverflödig vidlyftighet; men så hade han ock nästan hvarje år som biträden en eller flere, unge ämnessvenner = auskultanter, med »promotorial och resepass till riksens bergverk» utsända från Bergskollegiet. Bland dessa må nämnas: 1724 Anders Tuhnberg, som efterträdde honom som bergmästare; 1725 Erik Stockenström, som slöt sin bana som riksråd och grefve (se sid. 34); 1733 Daniel Tilas, landshöfding och friherre, bekant som bergsvetenskapsman, historisk och genealogisk samlare 2, m. fl. Under Christiernins tjenstetid blef krutet snåningom ganska allmänt begagnadt vid grufbrytningen. Början dermed gjordes redan under före- 1 Detta är den vanliga uppgiften. I Nora församlings dödbok säges dödsdagen vara 1a01 obe. Likbegängelsen firades i Nora 25 i samma månad, hvarefter liket fördes till alun. 2 Om Daniel Tilas, se Noraskog I: 316. — På Klacka och Stribergs grufting vid Ringshyttan 1733 26/49/ »uppviste auskultanten välborne hr Daniel Tilas det af K. M:its och Riksens höglofl. Bergskollegio honom meddelte promotorial och resepass till de inrikes bergverken af d. 3 Äpril 1732, som upplästes, hvarefter hr Tilas uppå dess begäran till en ledamot uti rätten antagen blef och således den vanlige domareeden aflade».