40 tillförene. Såsom en ärad läsare behagade finna voro forna dagars bergsmän nästan lika skickliga att sjunga jemrande klagovisor som nutidens... Men denna konst har förmodligen, lika som mycket annat, gått i arf under seklernas lopp! Ännu en bild må det tillåtas att framdraga från denna tid. Med anledning af ålagd accis å bränvinshandel m. m. förestälde vederbörande sig att försäljning af bränvin vid grufvor och hyttor för dervarande arbetspersonals behof skulle vara ganska vanlig och i följd deraf större accisinkomst således vara att påräkna 1. Saken gjordes till föremål för undersökning vid gruftingen; men i protokollet för Klacka och Stribergs grufting vid Fåsjöhyttan 1734 8/68 heter det härom: — — »ty gjorde uppå tillfrågan och allvarsam föreställning alla i gemen den enhälliga berättelse, att uti detta tingslag äro inga andra grufvor än sådana, som bergsmännen sjelfva låta bryta, antingen med egna lagstadda hjon, som gå till dess disk och duk, eller ock af annat torparefolk i orten, som hålla sig sjelfva mat och dricka, utan att någon bränvinsbrännare är vid grufvan, som bränvin till dem försäljer, och hvad gruffogden angår hålla intressenterne honom hvar sin vecka, så länge grufbrytningen påstår; men vid hyttorna njuta masmästare, uppsättare och hyttedrängar mat, dricka och bränvin af dem som dygnetals blåsa, det må vara ett eller flere dygn, och är således icke heller vid dem någon bränvinssalu, utan bränner allenast bergsmannen hvar och en till husbehof, hvarefter ock accisen efter förordningen erlägges.» Öhristiernin var mycket flitig och arbetsam och satt nästan alltid self sina ting, till och med ännu i sin sena ålderdom. Omkring 1725 inköpte / han och bosatte sig å egendomen Knutsberg, der han ock sedermera afled. Efter den eldsvåda, som 1731 29/4 öfvergick Nora stad med kyrkan, förärade han till kyrkogårdshägnaden ett par stora jerngrindar, som fordom funnits vid vestra ingången, på hvilka stått ett förgylt P C med krona öfver2 Dessa grindar äro antagligen desamma, som ännu begagnas vid Bergsängs gård. Cbhristiernin blef 1708 gift med Emerentia Lybecker, i hennes 2:dra gifte, f. 1681 18/12, † 1735 7/1; dotter af bergmästaren Harald Lybecker och Emerentia Runsvik, samt enka efter markscheidern Samuel Buschenfelt. Hon var syster till den förut omtalade bergmästaren Hans Filip Lybecker i Nya Kopparberget (sid. 37). Barn, som hittils äro kända: Harald Christiernin, f. 1711 29/9; auskultant i Bergskollegium 1733 17/3; bokhållare vid Jäders bruk 1736, vid Risshytte bruk 1738; vice bergsfogde i Österbergslagen 1741 6/5; bergsfogde i Vesternorrland 1744 1/6; seder- 1 1 1 1 Enligt § 3 i bränvinsaccisförordningen 1731 21/7 var föreskrifvet, att »antalet af personerne vid alla bruk, grufvor, manufakturier samt faktorier på landet, ehvad namn de hafva, böra efter mantalslängden taxeras till 1 daler kpmt bränvinsaccis om året för hvar person och arbetare, som vid slike bruk och verk göra tjenst, och likmätigt 3 § ej få tillstånd att bränna; börandes manufakturisten, bruksidkaren eller den, som bränvinet för dem tillverkar och utsäljer, denna afgiften, såsom den der redan på sjelfva varan stannar, till kronan erlägga och betala, jemte 2 daler smt för hvar panna han dertill nyttjar, men hafve dock ej makt sitt tillverkade bränvin till andra än till bruksfolket att försälja, vid 20 daler smt:s plikt till angifvaren, med mindre han ej derför betalar en särskild saluaccis.» 2 Se härom Noraskog I: 262.