90 som hedrat sin fosterjord och sträckt sina fruktsamma grenar till rikets fi nämsta embeten i alla stånd, deruti de alltid lyst och ännu lysa. Högad herr bergmästaren har lagt grunden medelst kännedom och insigt i bergs vetenskajen och lagfarenheten Öäll en säker utöfning af sitt innehafvande enbete, och under sin 5vüärde företrädares handledning har högädle hr bergmästare gjort sig underrättad om vår hushållning och vår bandtering, samt lagt hani vid de Söromål. som embetet åtfölja, ündsr hans skarpsynta 8ranskning. All detta sammanlagdt med högädle hr bergmästarens kända ädelmod och god hjerta kan ej annat än lofva bergslagen ett lyckligt tidehvarf under hr tar mästarens styrelse. Jag och mina medbröder önska således hr bergmästara lycka, välsignelse, helsa och krafter, att länge och väl utföra sitt ombetrodd värf och befrämja sitt dyra kall. Sent komme den dag, som, sedan högädle hr bergmästaren genom sit goda och rättvisa uppförande vunnit vår kärlek, väckt vår vördnad och stadga gemensamt förtroende, vill skilja hr bergmästaren ifrån oss och bergslagen. Men skulle högädle hr bergmästaren nödgas gå dit, en stor konungs nil och äran vidare kallar honom, så hoppas vi vinna ett ännu kraftigare stöd lr denna bergslags välgång, och en man, hos hvilken vi kunna tryggt andrag våra angelägenheter till skyndsam befordran och önskad utgång. Vi innesluta nu oss och vår handtering i högädle hr bergmästarens gur stiga benägenhet och rättvisa omtanka, och försäkra, att, om vi med våra er faldiga rådslag kunna något underhjelpa hr bergmästarens dryga omsorg, der bästa vilja och uppriktigaste välmening skall leda våra tänkesätt till allmän väl och vår älskade bergmästares heder.» Bergslagens hyllningsfest för sin förre bergmästare C. O. Troilius i Örebro 26 Februari 1876. (Ur Nerikes Allehanda.) Vid denna fest, förut omtalad sid. 55 här ofvan, egnades efter gammul sed åt Konungen den första skålen. Hon utbringades af landshöfdinga Åkerhielm i följande ordalag: l »Mine herrar! Jag ber Eder att för en älskad och vördad Konung i urderdånighet tömma hans skål!» Hurrarop, fanfarer och folksång. Derefter höll bruksegaren Carl Lindberg på Carlsdahl för hedersgästen fil jande tal: »Jag utbeder mig äran att å jerntillverkares och grufegares inom 6: distriktet vägnar få föreslå en skål för vår förre ber gmästare herr generaldirektör Troilius. Bergmästare Troilii verksamhet inom denna ort stod i så nära sambanl med jernhandteringen och dess utveckling, att jag utbeder mig att fäå förfyt herrarnes tankar Etet tillbaka i tiden. Man gör sig ofta sjelf den frågan, likasom man hör andra göra den, hvad orsaken må vara, att svenska jernhandteringen står så långt efter andra lär ders, Englands, Frankrikes, Belgiens, Tysklands, Östorrikss, och dock vågar ingen påstå, att vi varit styfmoderligt behandlade vid den stora utdelninge af rudimaterier, särdeles om man tar i beräkning de hundratusentals hästkrafter, som vi ha så godt som till skänks i våra Cfloder. Örsaken till dett