96 Att högst ovanlig lycka — det kan ingen neka — Är afkomststegringens oväntadt stora fart. För tidningsankors snabba flykt i natten OÖch probenreutrars brådska kring vårt land Och blanco-karlars, I för mycket matten En sträfsam jernvägstrupp! Det kostar allt ett grand. Ty detta sällskap kunde nog som andra På dagens snälltåg följa annat hyggligt folk; De fingo förr förutan dag- och natt-tåg vandra, OÖch deras fordringar behöfva ingen tolk. Öm ursäkt för den afväg jag beträdde —— Jag borde ensamt tolkat hedersgästens pris — Att mångas tankar jag i orden klädde, Men sättet ej är likt hos ovis med hos vis. Nu sist vi önska dig all möjlig lycka — Och haf den varma tack, du än som förr förtjent! Med hurra’n och fanfarer låt oss smycka Den hedersskål, som är så hjertligt ment. Bruksegaren Harald Ericsson sjöng följande lilla visa, hvars hälft han sjelf författat: Jernvägsvisa. Go’ vänner vi Er vilja ge Külle ville ville vip bom bom Till lifs en gräslig händelse Kille ville ville vip bom bom Hur tåget ifrån Göteborg Külle ville ville ville vip bom bom Frös fast till mången fästmös sorg. Kille ville ville vip bom bom Det var en vinterdag så kall, Uti hvar enda knut det small; Men se Försynen fogat så Att det ej snöstorm var ändå. Hör! pipan hvisslar, tåget går, I mångens öga märks en tåär; Ty mången ungmö, mången sven, På länge ej får se sin vän. Men med på tåget också var En fästman, som till fästmö far,