En Hamilton, en Ankarsvärd, en Vedberg skänkte, Liksom Montgomery med fler, åt fostret värn. Så bröts för mer än tjugo år tillbaka Den första jernvägsbit i Sveas land; Man var ej ännu riktigt hemma i att staka, Men mellan Örebro och Nora knöts dock band. Det bandet var som sagdt det aldra första, Att smida bandet samman var Troilii bragd. Nu är han vårdaren utaf det största, Förbindelsen, som öfver Sveas land blef lagd. I tjugo år han varit från oss borta Och ledt åt staten så dess industri, Att vinsten blifvit stor — och ej ett öre borta — Ja mer än dubbel vinst mot den, som troddes bli. Men lyckan gör de lycklige så djerfva, I rikets kamrar man ej alltid skådar klart. Den mycket får, blott mera vill förvärfva — Och så kom fraktförhöjningen i fart. Att blanda politik i festens gamman Kan tyckas orätt, men det skadar likväl ej Att tala litet sanning sisåhär, tillsamman, Blott dervid icke rynkas någons konterfej. Det ses ej klart som förr hvad landet kräfver, Att industrien bäst vid lindrig börda trifs, Att höjningen af taxan mycket godt förqväfver, Som jemn och lindrig börda kallade till lifs. Hvad är väl grundskattsfrågans stora fasor Mot orättvisan uti kostnad för transport? Rifs gamla, orätt höga taxor uti trasor OÖch sänkas, straxt dör missbelåtenheten bort. Det borde kraftigt visas riksda’ns gubbar Att det är mera lättnad, mera jemn tribut, Som gör det hela väl, att ojemn börda rubbar Såväl förtroendet som vinsterne till slut. Den afkomst jernvägsbandet landet gifver, Skall allt förökas bäst med industri’n. Då andra banker upp sin ränta drifver, Bör jernvägsbankarna nedsätta sin. Till tröst man kan ju på den saken peka, Att stora företag ge sällan afkomst snart,