111 i nämde by, men 1571 upptages han för 1/4, samt fick erlägga tiondepenning för 160 lod silfver, 17 Isp. 3 øø koppar, 3 25 tenn, 12 ö messing, 3 hästar, 5 kor, 30 skepp. tackjern, 2 veckostenar malm och 5 stigar kol med 160 mark 4 öre 21 3/5 pgr. Han är förmodligen densamme Erik Rib, som i en häradssyvnedom 1572 16/9 upptages bland nämdemännen, så mycket hellre som i ett par samtida jordeböcker namnet Erik Hansson Rib förekommier. Per Larsson i Timanshyttan upptages i 1550 års skattelängd såsom egare af halfva byn eller hyttan samt ett boderum, med ett skattebelopp af 975 osm. eller 13 centner tackjern. Taxerades 1571 för 62 mark i kontanter, 50 lod silfver, 8 lisp. 4 øö koppar, 10 ez messing, 2 hästar, 7 kor, 5 ungnöt, 13 getter, 1 veckosten malm och 40 stigar kol till erläggande af 56 mark G6 öre 14 2/5 pgr. Uppräknas bland nämdemännen 1572; såsom deras främste man 1578 och 1581, men förekommer ej 1582, så att han antagligen vid denna tid aflidit. — Hans fader Lars Månsson på Timanshyttan kallas i ett gåfvobref 1520 15/2 bergsfogde och upptages såsom egare till halfva Timanshyttan i 1539 och 1540 årens skattelängder. Från honom härstammar den Timanderska slägten, hvilken efter all sannolikhet ännu fortlefver inom Noraskogs härad. Tre veckor efter den i Stockholm beramade herredagen voro bergsmännen på Noraskoga berg med »häradshöfdingen Karl i Gyttorp» kallade till Örebro, för att, som det heter i den härom utfärdade handlingen, »gifva vår mening tillkänna om den trohet som oss egnar och bör att bevisa vår rätta öfverhet, som är de högborne furstar hertig Johan och hertig Karl». I likhet med »alle andre riksens undersåtar», som hade gifvit nämda furstar sin trohetsed, förklarade äfven Noraskogsombuden sig vilja »bevisa deras furstliga nåder all trohet och rättrådighet och ingen annan känna för vår rätta öfverhet», hvilket de bekräftade med både muntlig och skriftlig ed, dat. Örebro 13 September 1568, och försedd med bergslagens »insegel». De bergsmän, som med Karl i Gyttorp afgåfvo denna försäkran, äro icke namngifna i handlingen, men torde få antagas ha varit de tolf edsvurne dannemån, som suto i nämden. Deras »häradshöfding», Karl Nilsson i Gyttorp, som antagligen vid mer än ett tillfälle varit bergslagens ombud, tilhörde äfven bergsmansståndet. Han upptages nämligen i alla skattelängder från 1539 som egare af Gyttorps gård och hytta; kallas »domare» vid lagmanstingen i Noraskog 1542 och 1545 samt deltog 1 en särskild lagmansnämd 1548. Gift i början af 1550-talet med Anna Stensdotter, enka efter Torbjörn Pedersson (Ekestubbe) på Våla, erhöll Karl Nilsson genom ett kon. Gustafs bref, dat. Kungsör i Juli 1551, bekräftadt af kon. Erik XIV i Örebro 6 November I1560, skattefrihet för Gyttorps gård och hytta, förmodligen derför, att han åtagit sig att utgöra rusttjenst både för hustruns förut egande frälsejord och för sin egen skatteegendom. Huru länge han tjenstgjorde som lagläsare eller häradshöfding inom orten är ej med visshet kändt, men redan 1561 kallas han i fogderäkenskapen som »häradshöfding». Han afled vid mikaelitiden 1569 och hans hustru 1574 1, 1 T: ; 7. 286798; Karl Nilsson och hans hustru Anna Stensdotter se vidare »Noraskog» II: Ä sidan 295 derstädes är uppgifvet, att Torbjörn Pedersson på Våla var gift