122 till sexman i Klacka tingslag, aflade som sådan sin ed 1712 5/5 och lennade denna befattning 1729. Han omtalas i gruftingsprotokollen såson »en braf och drifvande bergsman»; var fullmäktig för Noraskogs hänai vid 1719 års riksdag samt för både Nora och Lindes härader vid da/ följande 1720 års riksdag, båda i Stockholm. Af Noraskogs dombok 172; 10/9 inhemtas ock, att »S. d. Inkom herredagsmannen Israel Nilsson i Öskevik, inlevererands de dokumenter och resolutioner som han för Nora bergslag pro anno 1719 vaål 1720 ifrån Stockholm med sig haft.» ] Af dessa handlingar framgår, bland annat, att bergslagen begärt föskoning för inqvartering, deri landshöfdingen anbefaldes att »lisa så mycka möjligt är»; att kronotionden, som man ville lösa efter markegång, fort farande skulle utgöras in natura, enligt tiondeförordningen; att bergs männen skulle erhålla riktiga och särskilda qvittenser å tiondejernet f hvarje blåsning, så att hela hyttelaget ej måtte sammanblandas i ett end; samt att bergsallmogen skulle vara »obehindrade att handla och vandh på sin egen torgplats i Nora stad», på förut vanliga tider, »till klockan’ eftermiddagen», dock med enahanda rätt för Grythytte bergslag: »börande borgerskapet på berörde stunder intet præjudicera eller hindra bergslags i deras handel, som de till sin näring bedrifva». 1 Hjulsjö socknemän anförde genom riksdagsombudet särskilda klagonl öfver prosten i Nora, Kristian Torner, som förvägrade dem »att begrafv sina döda innan de med ansenliga gåfvor och fordrande rättigheter res till Nora prestegård och sådant prosten tillkännagifva, samt testamenk (likstol) helt och hållet afleverera». Vidare klagades deröfver, att ä någon åstundade lysning »måste han först erlägga 6 daler kpmt inna han får prostens efterlåtelse dertill, genom en liten sedel». K. Mtt, sur »fast ogerna» förnam dylika klagomål, föreskref emellertid rättelse i & öfverklagade prejerierna, hvaremot socknemännens ansökan att Hjilj socken måtte få bilda eget pastorat, med sin dåvarande komminister Hrl Beckius såsom pastor — »helst som prosten i intet mål efterlefvat à föreningar, hvarom presterskapet i Nora och Hjulsjö öfverenskommit, sant allt ifrån år 1713 der i församlingen ej mer än en gång predikat»- remitterades till landshöfding och konsistorium att deröfver afgifva †irande, hvarefter K. M:t derom framdeles ville besluta 2. Vid 1719 års riksdag voro bönderna uteslutna från alla utskott, fng knappt del af hvad som afgjordes, och de fleste hemförlofvades före rik dagens slut. Bondeståndet erhöll dock genom k. resol. på allmoger besvär 3 Juni s. år ej allenast den uttryckliga försäkran, att åbo å krour hemman skulle ega företrädesrätt att »köpa» detsamma till skatte, uta äfven att köpeskillingen skulle bestämmas genom taxering efter mlimanna ordom, men icke efter auktion. Förgäfves fordrade detta stånd 1 1720 och vid följande riksdagar att inkomma i sekreta utskottet; det he likväl någon gång tillkalladt. I allmänhet deltog det i andra deputatione såsom utskotten under frihets- eller partitiden kallades, men var enli regeringsformen uteslutet från den deputation, som bestämde rådsvala 1720 1 K. resol. på allmogens i Noraskoga bergslag underd. besvär och klagopunbæ 2 K. res. på Hjulsjö sockens besvär 1720 8/7.