125 någon öfvertid till en summa af 134 d:r 11 öre smt, hvarutinnan sig besticker en liten omkostnad till 16 d:r smt, som innan afresan till Stockholm han för allmogens skull måst göra; fördenskull hemställer Anders Persson till allmogens ompröfvande, huruledes han för bem:te 134 d:r 11 öre smt må komma till dess betalning; skolandes de mesta af hans herrdagsmedel under den långvariga riksdagen vara åtgångne, och om något ringa skulle öfver vara, förmodar han sådant vara en välförtjent ersättning för dess omak, och den tid han måst frsumma sina egna angelägenheter hemma vid; Och som befallningsman Örgvist skall innehafva Anders Perssons räkning för de uppburne 607 d:r smt, hvarom nämden intet tviflar; alltså utlät sig jemväl häradsnämden, uppå samtelige allmogens vägnar, det ganska billigt vara att, i proportion till de utfäste 2 d:r smt om dagen, Anders Persson bör åtnjuta de resterande 134 d:r 11 öre smt; hafvandes allmogen det förtroende till befallningsman Örqvist, att han reparterar samma rest emellan alla dem, som slika medel utgöra böra, och att då den, som med betalningen tredskas, må blifva exeqverad. Detta allmogens öfverenskommande med Anders Persson i Finshyttan blifver bärmed på begäran attesterat.» Anders Persson i Finshyttan afled 1739 18/12, 5J9 år gammal. Han efterlemnade i sina båda giften flera söner och döttrar, af hvilka Sara Andersdotter blef gift med här nedan omtalade Israel Timander. Olof Olsson i Lockhyttan, uppräknas bland nämdemännen 1720 26/2 och aflade sin ed 18/5 s. år; nämnes som häradsdomare 1752 1/3, antagligen dertill utsedd vid nästföregående hösteting. Fullmäktig för Noraskogs härad vid 1731 och 1734 års i det hela jemförelsevis lugna riksdagar, under hvilken senare den ännu i hufvudsakliga delar gällande allmänna lagen blef af ständerna antagen. Angående Nora bergslags vid riksdagen 1731 ingifna »enskilte besvär», resolverådes 1733 12/9 i fråga om begärd förskoning för »hyttekontributionen», att bergslagen hade att tillgodonjuta den i riksdagsbeslutet beviljade lindringen uti extra ordinarie utskylderna, genom hvilket beslut denna från 1719 utgjorda och oupphörligt öfverklagade tilläggsbeskattning verkligen upphörde. Bergslagen hade vidare klagat deröfver, att borgerskapet i Nora stad, tvärt emot äldre resolutioner, »upphandlade största delen af det som till salu inkommer, innan bergsmännen fått köpa de dem nödiga varor». Till förekommande af de öfverklagade förköpen äfvensom af allt skadligt underslef vid mätandet, skulle »ett våg- och mätarehus i Nora stad inrättas», hvarjemte stadgades, att »ingen vid 10 daler smt vite, så väl för säljaren som köparen hvardera, samt varans konfiskation, skulle understå sig förr än på rätte torgdagarne, och då först med rådstuguklockan eller trumman tecken gifves, att betinga och köpa något af hvad allmogen till stads förer». Slutligen förelades »presterskapet i denna bergslag att gifva bergsmännen behöriga qvittenser på den rättighet som betalas, på det de vid händelse af dödsfall eller presternas befordran ej mage på nytt sökas», en ytterligare illustration till det mellan prosten orner och hans åhörare rådande stridiga förhållandet. ti aa il1 mine det inflytande, som en af ortens större bruksegare, em af ridderskapet och adeln, kunde utöfva på innehållet och ocskalfenheten af de framställningar, som af allmogens riksdagsombud blefvo gjorda, torde följande attest icke sakna sin betydelse: