144 Talemannen anmälte: hurusom han icke allenast nu, utan äfven ofta tillförene blifvit af Timander bemött på ett ganska hårdt och eftertänkelig sätt, i det att han angripit honom i sitt embete, och beskylt Taleman fir oriktiga och olagl. beslut, och förestälte huruledes han långt ifrån att befall Timander att tiga, allenast varnat och förestält honom, att om han ville tah uti något annat mål än det som en gång vore lagl. afgjort, sådant stode honon fritt, men att honom icke kunde tillåtas att omröra något uti en förut afgjord sak: allt sådant lemnade Taleman till ståndets eget rättsinta ompröfvande; orh bad att ståndet ville taga honom i protektion och lemna honom det bitrid som vederbör samt den värdighet och aktning som embetet kräfver, om ha annars med fullkoml. nöje skall kunna detsamma och sin egen skyldighat fullgöra. som på något sätt honom angriper straffas efter lagarne. Lars Torbjörnsson utlät sig: som Timander på ett ganska oanständigt sätt angripit Taleman i embetet, med tillvitelse, som skulle Taleman befall honom att tiga, hvilket likväl icke skett, utan Timander allenast blifvit varnal och förmant att ej tala uti en afgjord sak; och ståndet för detta beslutit att den, som på något sätt cederar taleman skall gå ut ur ståndet; så är ni tanka att Timander genom förenämde sitt olagliga förhållande, och hvilke ofta förut angripit Talemannen med ohemula beskyllningar, gjort sig förlustig säte och stämma i ståndet. Härvid ropades åter af många: vi böra bibehålla Taleman i sin rättmätig heder och värdighet. Josef Hansson sade: Gud bevare ifrån att icke Taleman skall soutenernas; vi få likväl utan ifver och häftighet resonera om saken; vi böra på lika sä hålla oss vid lagarne. Talemannen gaf härpå tillkänna: det han nödgades beklaga, att han (al) en ståndets ledamot så blifvit bemött, som Timander nu nyligen och äfven olt förut gjort: hemställandes tillika, att det under all den tid ban haft den än att vara ståndets taleman alltid satt sin heder deruti, att sakerna måtte bliv i den ordning som vederbör föredragne, och efter ståndets och pluraliteten tanka lagl. afgijorde, så att han ej behöfde frukta, att någon skulle kunm förebrå honom något fel derutinnan; men att han nu tvärt emot lag och biligbet blifvit på ett eftertänkligt sätt angripen och tillvitt för ett sådant ulpförande, som ej vore med det honom af ståndet uppdragne och anförtrodde embete enligit, sådant vore, hvaröfver Taleman nu vore föranlåten hos stånt sig besvära; begärandes fördenskull under gråtande, att ståndet ville taga mik i ömsint öfvervägande och befordra honom till erhållande af satisfaktion fr den af honom af Timander tillagde skymf och missfirmeliga tillvitelse, emed han dessförinnan ej kunde befatta sig med sitt embete eller göra propositioni någon sak innan målet vore afgjordt och han till sin heder åter blifvit af stir det restituerad. Sekreteraren förestälte huru han med hbjertelig oro och bekymmer Zumnil att Taleman ofta blir i sitt embete angripen, huru så väl honom som Sekn teraren tillvites än den ena än den andra förbrytelsen, och att när så tillg det vore svårt att vara Taleman och Sekreterare, Ibland bestrides här pot koller och deras riktighet, ibland åter vill man emot lag upprifva afgjon saker, och när det ej går attackeras Taleman till sin heder och värdighet sa Häruppå ropade många på en gång: Taleman skall souteneras och dan nu af Timander. Ståndet lider härigenom till sitt eget anseende, hvarföre d