145 ock blir angeläget att ståndet protegerar sin Taleman; och som han begärt ståndets försvar och att Timanders förhållande måtte beifras, och att han derörinnan ej kunde göra sitt embete: så hemstälde Sekreteraren om icke Timander må taga afträde till dess ståndet sig angående honom utlåtit. Timander utlät sig, att han ej angripit eller missfirmat Taleman, utan allenast förestält, att Timander ej kunde nekas tala i saken. Svan androg: som Taleman förklarat sig icke kunna göra någon proposition innan ståndet utlåtit sig öfver den af Timander emot Taleman gjorde tillvitelse, och det icke lärer finnas någon i ståndet som ej är af den tankan att Taleman och Sekreteraren böra souteneras vid deras heder och värdighet; så är min mening att ståndet genast må taga detta mål till afgörande, och att Timander bör gå ut medan ståndet härom öfverlägger. Lars Torbjörnsson: sade sig vara af lika tanka med Svan, och att Timander emellertid borde taga afträde. Uti sistnämde yttrande instämde äfven Mats Matsson ifrån Nerike. Olof Larsson från sistnämde län: lagarne böra hållas, den som är deremot och ej hedrar Taleman, utan talar emot pluraliteten bör anses efter lagarne. Svan androg vidare: som lagarne stadga att den som gör deremot bör efter lagarne anses, och Timander på ett eftertänkligt (sätt?) angripit Taleman, så att ståndet funnit sig föranlåtet att taga honom i protektion; så är jag äfven af den tanken att Timander bör taga afträde, till dess ståndet resolverat öfver målet huru den af Timander Taleman tillagde beskyllning bör anses. Lars Torbjörnsson anmälte härvid: jag har med mycken oro måst erfara, huruledes ståndet den ene tiden och månaden efter den andra blifvit uppehållet med disputer om hvarjehanda saker, hvarigenom ståndet klagan värdt blifvit uti dess angelägenheter uppehållet och hindradt, hvartill än den ene än den andre men i synnerhet Timander i det mesta bidragit; och ehuru han flere gånger blifvit åtvarnad att dermed upphöra, han likväl icke velat rätta sig derefter utan likafullt derutinnan fortfarit, så att han till slut angripit Taleman med otidige och skymflige utlåtelser; allt derföre är min tanka, att Timander må vara utur ståndet, till dess ståndet delibererat huru dess förseelse bör anses. Svan tillade dess förre utlåtande, att det vore önskeligt om slike orolige hufvuden kunde en gång förmås till enighet med ståndet, på det sakerne måtte komma i mera skick och ordning. Sekreteraren förestälte: att sedan saken numera kommit så långt, att det påstås att Timander skall gå ut till dess ståndet yttrat sig öfver honom; så emedan det är Sekreterarens skyldighet att icke allenast hos ståndet föreställa saken rörande Talemannens restitution till sin förra värdighet och heder, utan ock att denne omständighet å vederbörlig ort anmäla, i fall han här ej finge den satisfaktion honom tillkommer; ty hemstälte Sekreteraren än vidare om icke Timander skall gå ut till dess ständet afgjort detta mål? Häruppå ropades af månge, att Timander bör gå ut, medan ståndet ventilerar om saken. Josef Hansson sade: jag är icke deremot att ju Taleman bör souteneras, men jag ser dock ej att den af Timander brukade utlåtelse är så missfirmelig, att han derföre skall böra gå ut. Mats Matsson från Nerike förmälte härvid: det bedröfvar mig att höra 10