147 samma eller vänta dermed till en annan gång; för sin del såge han helst att med målet lemnades något anstånd, då han emellertid kunde få tillfälle att bärom med Timander närmare tala. Sekreteraren anmälte härvid, att han funne bäst om ståndet skulle behaga vänta med sakens afgörande till en annan gång, på det Taleman emellertid kunde få tala vid Timander, och ståndet i så beskaffad omständighet ej nu förut besväras med detta mål. Josef Hansson utlät sig: saken skall i dag afgöras, emedan man i annor händelse ej är säker huru länge man får vara qvar i ståndet; på sådant sätt och när jag ser att här går så till, är jag nöjd att nu rent begära afsked ifrån ståndet och resa min väg hem. Taleman yttrade sig härvid: att han förmodade, det ståndet ej lärer vägra honom en så billig begäran, om något anstånd med saken, emedan honom och Timander derigenom lemnades tillfälle att med hvarannan angående förenämde mål (öfverenskomma 1); och således frågade Taleman: om icke ståndet skulle vilja dertill samtycka; hvartill af en stor del svarades ja, med tilläggning, att saken en annan gång och sedan samtal emellan Taleman och Timander föregått, kunde företagas. Josef Hansson utlät sig vidare: låtom oss besinna vår och ståndets heder, och ej vara emot rättvisan; saken kan ju i dag afgöras. Svan utlät sig: jag ser icke hvarför det begärte anståndet skall nekas Talemannen, emedan det förnäml. tyckes syfta på förening Taleman och Timander emellan, hvarvid jag ej finner, att någon påminnelse skäligen bör göras; och fördenskull bifaller, att saken vid så beskaffade omständigheter må lemnas till en annan gång; och hvad Josef Hanssons yttrande, det han är nöjd att begära afsked ifrån ståndet angår, bifaller jag äfven att detsamma må honom meddelas. Mats Matsson från Nerike sade: hvad Timander angår, kan jag väl icke neka det han i början af riksdagen fört sig beskedeligen, men att han nu på en tid, af hvad orsak är mig obekant, blifvit kär i sina egna idéer och på så många till honom skedde föreställningar och åtvarningar icke velat gå ifrån sin en gång fattade föresats, utan väcka stridigheter i alla saker; men derhos finner jag, att sedan ståndet nu afgjort det Timander skall blifva utur ståndet till dess saken angående honom blifvit afgjord, den skäliga begäran ej kan nekas Talemannen att få anstånd med saken, till att om möjeligt är i vänlighet öfverenskomma med Timander, helst jag, om saken än i dag skulle företagas, ej kan vara af annan tanka, än att Timander igenom sin förseelse gjort sig förlustig säte och stämma i ståndet. Häruppå, och såsom det af åtskillige yrkades, att man vore från saken och att få proposition; så frågade Talemannen om han finge göra proposition, hvartill svarades ja. Öch proponerade fördenskull Talemannen: är det ståndets mening, att med saken angående Timander skall hafvas anstånd så länge och intill dess han med Talemannen fått samtala och öfverenskomma, och målet derefter afgöras; hvartill öfverallt svarades ja. Talemannen förestälde, om han nu finge föredraga andra mål till afgörande, hvilket bifölls. —— Ördet är i protokollet öfverstruker.