148 Och begärte Jan Jansson från Nerike att Borgarståndets extr. prot. angående kommersrådet Nordencrantz måtte uppläsas. Sekreteraren yttrade sig: att sådant icke vore af nöden, emedan saken om Nordencrantz för detta blifvit lagl. afgjord; och således ingen qvæstion derom nu mera kunna uppkomma eller emot lag ega rum. Och som det jemväl af mesta delen påstods, att man vore från den saken, och att andra mål borde företagas, så anmälte Sekreteraren att löparen till Sekreta Utskottets extractum protocolli af d. 2 Maj sistl., ang:de husar regementet etct. — — — — Huwvarefter ståndet skildes åt kl. 1/2 till tu. ÄÅr 1761 den 13 Juli trädde ståndet tillsammans in pleno kl. 9 och hölt bön. Som det fants, att Timander, hvilken sista pleno beslutit skulle, för dess emot Talemannen brukade missfirmeliga utlåtelse, taga afträde utur ståndet, till dess ståndet afgjort samma mål, nu vore inne i ståndet, så förestälde Talemannen Timander, som satt på en bänk, att han till följe af ståndets yttrande och beslut sista plenidag ej vore berättigad att vara inne i ståndet, eller bevista dess öfverläggning, förr än målet rörande dess ofvanb:de förhållande vore afgjordt; tillsäjandes således Talemannen honom, att respektera ståndets beslut, och ej vidare sätta sig deremot, samt följakteligen taga afträde. Timander yttrade sig: att han af ståndsledamöter blifvit underrättad att ståndets ofvanberörde slut ej vore annat än att han endast skulle blifva utur ståndet medan om målet ventilerades, hvartill han jemväl trott sig ega så myckel större hopp, som han icke kunde finna dess meranämde utlåtelse vara så förgriplig, att han derföre längre borde vara utestängd ifrån ståndets samfunl. Talemannen underrättade häruppå Timander om hvad lagarne i sådan fall, som detta är, stadga, och hvad ansvar den underkastar sig som sätter sig deremot och kränker ett helt stånds beslut; åtvarnandes honom derhos, att ställa sig ståndets resolution till efterlefnad; men Timander påstod icke desto mindre att få blifva inne i ståndet. Per Jansson ifrån Vesternorrland utlät sig härvid: att han icke fattat annat begrepp om ståndets yttrande i sista pleno, rörande Timander, än att han allenast skulle blifva utur ståndet, så länge som angående det då emot honom anmälte mål öfverlades, eller ock till nästa plenum; i följe hvaraf Per Jansson förmente att målet nu kunde afgöras. Sekreteraren androg: att han vid detta tillfälle ej kunde underlåta, att efter sin embetes skyldighet erinra, hvad äfventyr den ställer sig uti, son söker att kränka ett stånds rättigheter, och sätter sig emot ett lagligt beslut; han vore derföre föranlåten att härom underrätta så väl Timander som Þer Jansson, med åtvarning, att taga sig för sådant till vara, och med tillbörlig vördnad och aktning åtlyda, hvad ståndet i förenämde omständighet ang:de Timander beslutit. Svan anförde: att han för sin del ansåg Timander vara på dubbelt sätt brottslig, först i det han gripit Taleman an i embetet med missfirmel. utldtel ser, hvarföre ståndet varit nödsakadt att derutinnan på ofvanberörde sätt sig utlåta, och sedan att Timander nu uppenbarligen opponerat sig emot samna beslut, och således vore Svan af den tankan, att Timander genast bör afträda eller i annor händelse efter lagarne anses.