149 Sekreteraren gjorde häruppå, med ståndets bifall, Timander den fråga: Om han efter ståndets sista plenidag fattade beslut godvilligt ville taga afträde eller sätta sig deremot. Timander yttrade sig häruppå, att han väl ville taga afträde; men begärte tillika, att målet angående honom nu måtte företagas och afgöras, på det han må kunna rätta sig derefter, och få veta, om han af ståndet anses för en ovärdig ledamot eller ej. Taleman underrättade Timander: att sådant vore en sak, hvarom sedermera kommer att ventileras; men att Timander emellertid nu genast borde afträda. Lars Torbjörnsson utlät sig: det honom förekomme besynnerligit, att, sedan ståndet med en så stor pluralitet afgjort saken angående Timander, han likväl sådant oaktadt vågat att sätta sig deremot; för öfrigt bad Lars Torbjörnsson att ståndet för all ting måtte vara mån om dess heder och aktning, utan interruption, och att tillika vidtaga sådane medel och utvägar hvarigenom slike olaglige och högst straffbara försök nu och för framtiden måge hämmas och utur vägen rödjas. Mats Matsson ifrån Nerike sade sig härutinnan till alla (delar) instämma med Lars Torbjörnssons förenämde yttrande. Harald Jansson förklarade sig jemväl vara af enahanda tanka med Lars Torbjörnsson, nämligen att Timander borde taga afträde så länge och intill dess ståndet afgjort målet rörande Timanders meranämde förhållande emot Talemannen. Jan Jansson från Nerike androg: att han hyste all högaktning för ståndet och vördar dess beslut; likväl sade han sig ej kunna förbigå att anmäla, det han ej fattat proposition i sista pleno rörande Timander annorlunda, än att han ellenast skulle taga afträde, medan ståndet ventilerade om den då förevarande qvæstion angående dess utlåtelser emot Talemannen, eller så länge saken emellan honom och Talemannen vore oafgjord. Taleman yttrade sig härvid: att han ej hade någon sak, hvarom ståndet behöft ventilera, utan vore sådant endast rörande Timander och dess oanständige förhållande emot Taleman. Icke dess mindre förmente Jan Jansson, att målet äfven rörde Talemannen, och sål. trodde, att Timander nu mera äfven vore berättigad att sitta i ståndet, emedan Taleman efter Jan Janssons tanka vore äfven delaktig i saken och den ena ej borde afträda mera än den andra. Sekreteraren erinrade härvid: att han för sin del ej dristade styrka ståndet att ändra sitt en gång tagna beslut, i följe hvaraf Timander jemväl genast borde afträda; yttrandes sig derhos, att hvarken han eller Talemannen kunde företaga någre andre till ståndets afgörande hörande mål, innan Timander tagit afträde och ståndets beslut sålunda gått i verkställighet; hvarpå Timander änteligen gick ut. Och anförde Lars Torbjörnsson derefter: att som Timander icke allenast på förenämde sätt vågat att sätta sig emot ståndets sistl. plenidag tagne beslut, utan ock dessutom i flere månader med diskurser, under hvarjehanda förevändningar sökt upprifva åtskilliga i ståndet lagl. afgjorde mål, hindrat ståndet uti andre dess angelägne öfverläggningar, med mera, så vore hans tanka, att utur ståndets protokoller må utdragas alla de omständigheter, som röra Timanders ofvanb:de förhållande, så att ståndet deraf må kunna inhemta rätta sammanhanget af alltsammans och finna, huruvida Timander i större eller