166 nämda spanmålspost, jemlikt sitt derå 23 Maj utgifna egenhändiga qvitto; men föï de följande åren erlades denna aflöning i spanmål i enlighet med brefvets ordalydelse. Genom kon. Karl IX:s bref, dateradt Örebro 18 Mas 1606 bekräftådes rättigheten till berörda 12 tunnor aflöningsspanmål för dåvarande kyrkoherden Jonas Petri Helsingus; och genom Gustaf II Adolfs i Vesterås 17 December 1613 utfärdade, förut omförmälda bref, blef icke allenast detta kyrkoherdens löneanslag ytterligare bekräftadt, utan ock Ramshytte församlings fortsatta tillvaro såsom sjelfständigt pastorat än vidare »konfirmerad och bekräftad». Emellertid, hvad sistberörda rättighet angår, hade Karl IX redan förut genom särskildt bref, utgifvet å Sätra gård 12 November 1607, förklarat att den nybildade församlingen skulle kallas Ramsberg, samt att Kårbergs och Löa hyttor och byar, hvilka velat draga sig derifrån »för marknadsplatsens skull som är vid Linde», skulle derefter »med alla deras utlagor» ligga till Ramsberg; och, för att tillfredsställa anspråken på fri marknad, ville konungen vid Ramsberg »efterlåta dem en fri marknadsplats lika som vid Lindesås hvar lördag». Som han derjemte förnummit, att i Ramsberg funnos »goda lägenheter till att förmera bergslagen, efter der finnes malm, skogar och strömmar öfverflödigt», ville konungen tillika medgifva, att derest »några gode män vele sig der nedersätta och upptaga nya hytteställen och uppbygga hamrar», så skulle de derpå erhålla frihet i 6 ir för alla utlagor, »hvad namn de helst hafva kunde». Bergsföreståndaren Tideman Persson befaldes ock att utse sådana lägenheter, der man kunde bygga hytteställen och hamrar, samt att »dela dem skog och annan lägerhet till», så att bergslagen kunde blifva »förmerad». Dessa Ramsbergs s. k. privilegier blefvo sedermera »konfirmerade» eller bekräftade dels af drottning Kristina i bref, dat. Stockholm 30 Öktober 1646, och dels af konung Karl’ XI genom resolution, gifven på Upsala slott 25 Septemhber 1675. Af en k. skrifvelse till nyssnämde bergsföreståndare Tideman Persson, dat. Örebro 24 Mars 1606, inhemtas att bergsmännen vid Ramsbyttan och Resta hade haft sitt bud till konungen, »och nu som ofta tillförene klagat öfver den orätt Krister Klasson Horn», egare till Fanthyttan eller Ganmelbo sätesgård, gjorde bergsmännen dels genom vattenuppdämning pi deras ängar, dels genom att »med våld taga deras hö ifrån dem», och dels genom att vägra dem rätt till malmbrytning, ehuru grufvorna voro belägna i »store allmänne skogen», som icke »komme honom vid». Somn konungen »ingalunda ville lida att förenämde Krister Klasson skulle dem sådant öfvervåld tillfoga», synnerligast uti det hvartill han ingen rätt hade, befaldes Tideman att med fogden Ånton Cleophas härom ransaka och att tillsäga Krister Klasson att »afstå med sådant öfvervåld», hvarjemte bergs männen skulle tillstädjas »att bryta malm hvar dem bäst syntes»; ty, för klarar konungen, »bergsbruken» — det vill här säga malmbergen — » höra efter recesser och stadgar kronan till och ingen annan». Huru den sålunda anbefalda ransakningen utföll är ej kändt, då alla handlingar derom saknas; men såsom ett resultat deraf torde man få anse den af Tideman Persson, vid Ramsberg 5 December 1608, utgifna handling, hvar igenom han på »K. M:ts vägnar och nådiga behag» upplät till Ramsbergs prestebord, som »slätt inga vretar eller täppor hafver utan allenast ban