178 ock talrika afkomlingar, men en tillförlitlig redogörelse kan för närvarande till följe af de villande namnlikheterna icke lemnas . T häradets dombok för 1618 8/7 förekommer att »Dirich Hindersson och Villam Sippenfelt gifva tillkänna, att gamle Ambrose gård på Ramshyttan är sönderrifven och bytter uti tre, och är der en liten del derifrån kommen, som kallas Kureboda, hvilken (består) af 1/20 med de andra grannarne uti skogen, och hafva der två eller tre sutit hvar efter andra och kunna sig dermed intet behålla; derföre blef det så afsagdt, att det skall komma tillbaka igen under Dirichs och Villams gårdar.» Det må tilläggas att i 1624 års jordebok uppräknas följande hemmansegare i Ramshyttan: Markus Hindersson 1, Hans Henningsson 1, Didrik Hindersson 1, Velam Sepenfelt 1, Mats Nilsson 1, Zacharias Andersson 1, Erik Bengtsson 1/2 och Erik Andersson i Torrbråten 1/2; tillsammans 7 mantal. Hans Klausson, äfvenledes upptagen i 1571 års skattelängd, stod 1574 såsom innehafvare af Gliehammaren (senare Ramsbergs bruk) till rest med 7 skepp. 12 lisp. stångjern af sin hammarskatt. Följande året stod Gliehammaren »öde», hvarför årets skatt 1 skepp. 12 lisp. afkortades. Genom vattenflödet 1581 förstördes denna hammare. I 1590 års ransakning omtalas egaren såsom utarmad, med betydliga rester, och följande året säges han »gå och omkring och tigga sin föda»2. Sonen Erik Hansson hade samtidigt nödgats taga sin tillflykt »bland knektarne». Hans Andersson, vanligen kallad pipare eller pipelekare, hvaraf man torde få antaga att han varit musikant, omtalas redan 1552 säsom bötfäld för slagsmål till 5 lisp. stångjern. Omkring år 1570 hade han kommit i delo med »Sundby-junkrarne» om sin innehafvande hammar Grindhammaren, med den påföljd att han i 1571 års skattelängd upptages som »husfattig» och att hammaren till hälften låg öde eller var obegagnad. Genom ett K. bref, dat. Stegeborg 24 Öktober 1572, utverkade Han sig eftergift af 6 skepp. stångjern, 2 skepp. tackjern och 2 stigar kol, som »han stod tillbaka med» i sina utskylder. Oaktadt denna eftergift finnes »Hans pipere» för Grindhammaren i 1574 års restlängd med en rest af 2 skepp. 4 lisp. stångjern, och vid 1590 års ransakning var han fullkomligt ruinerad: han var blind och utfattig, samt egde »hvarken ko eller so utan tigde till sin föda». Sonen Anders Pipare försvarade i det längsta faderns hemmansdel i Ramshyttan, som kallades Torrbråten, och åtog sig fördenskull knektetjenst. Han var i denna egenskap med »på Rigeske tåget 1605», men hån återkom ej och i 1607 års räkenskap uppräknas bland andra 1 I 1664 års husförhörsbok uppräknas sålunda följande familjer i Ramshyttan, son» med visshet torde få anses vara nämda bröders afkomlingar: Markus Didriksson med hustru Gertrud, sönerne Henrik, Markus och Ambrosius samt dottern Karin. Henrik Markusson med hustru Brita, sönerne Anders och Didrik. Didrik Markusson med hustru Kerstin samt döttrarne Margareta och Kerstin. — Full visshet om de särskilda ättartalen kan icke vinnas utan ett noggrant och tdsödande studium jemväl af andra från 1600-talet bevarade handlingar. Inom orten möjligen bevarade anteckningar om äldre slägtförhållanden skulle våsentligt underlätta ett sådant studium. 5 2 Se här ofvan sidd. 160 och 163.