Rikedomar i Garphbytteklint. Bland märkliga höjder i de s. k. Kilsbergen är tvifvelsutan Garphytteklint, »hvarifrån man har en utomordentligt vidsträckt och vacker utsigt öfver större delen af Nerikes slättland, och hvarifrån synes, bland annat, 28 kyrkor, 20 herregårdar samt Örebro stad» 1. Alldeles i närheten af denna klint har »Garphytte silfverbruk» varit beläget, »ett gammalt verk, om hvilkets första uppkomst och drifvande man ingen undervrättelse kunnat inhemta», säges det i HARMENS’ registerverk i f. d. Bergskollegi arkiv. Sannolikt är dock detta silfverbruk ej äldre än från hertig Karls, sedermera konung Karl IX:s tid. Denne om bergshandtering lifligt nitälskande furste lemnade ingenting oförsökt, att »utur djupa jorden och hårda hälleberget» frammana de håfvor och den välsignelse en allgod försyn nedlagt till menniskors uppehälle. Under den tid Lekeberga bruk, med dess under en kort period storartade rörelse, var ett kärt föremål för hertig Karls omsorger2, torde jemväl sägner om rikedomar i Garphytteklint hafva ådragit sig hans uppmärksamhet och lockat till anställande af försök. Derom är dock ingenting med visshet kändt. Deremot vet man, enligt en till rikskammarråden af öfverbergmästaren Georg Griesbach 1635 5/1 afgifven relation, att den förut bearbetade silfvergrufvan »då nästan alldeles stått under vatten». Den skärpning, som dåvarande ståthållaren i Örebro län, Karl Bonde, i närheten af samma grufva »i ett moras hade påbegynt», var underkastad samma olägenhet af vatten, ehuru Bonde »en graf dersammastädes till vattnets afhållande låtit uppgräfva». Utsigterna till silfververkets »beständighet i längden» voro således skäligen klena; »ingen liknelse syntes» dertill, klagade Griesbach. I en ny relation till kon. Gustaf II Ådolf, dat. 1632 9/10, hade Griesbach äfven »gifvit tillkänna, att arbetet uti gamla grufvan, så för det tillträngande vattnet, som malmens svaghet, var instäldt; men som då nyligen en grufvedräng der på berget hade uppfunnit några goda silfver- och blymalmsarter, och der gafs hopp till ett varaktigt verk, så blef arbetet med kronones bekostnad på det stället fortsatt». Den för detta arbete erforderliga omkostnadsstaten, »bestigande sig till 183 daler kpmt i hvarje månad», blef i sammanhang dermed aflemnad. Härefter synes arbetet ha fortgått någon tid utan störande afbrott, om ock med skäligen svaga resultat. I den af bergmästaren Sten Andersson vid 1638 års början afgifna »relation opå Garpehytte sölfverbruk» omtalas nämligen verkets omständigheter sålunda: 1 L. G- WESTERLING, Kalender för Örebro län, 1869. Se vidare ett tillägg bär nedan. Se härom Noraskog III: 8—18.