213 grefvarne Rudensköld, Bielke, Scheffer, Beckfriis, Posse, Hermansson och Bark, på sätt, som Sekrete- och Justitiedeputationernes betänkanden förmäla, emot lagarne på ett mindre värdigt sätt nyttjat det förtroende K. M:t och R. St:r dem uppdragit, så kan, i stöd af lag och dess pligt, han ej annat än bifalla Sekretedeputationens betänkande, det högbemälde deras excellenser gjort sig R. St:s förtroende förlustige, samt böra undfå afsked; och som af nyssnämde betänkande äfven är att intaga, det deras exc. grefvarne Wallvijk och Sinclair i mindre mån felat, Wallvijk jemväl i flere mål och i vissa delar skilt sig ifrån de öfrige deras exe:r, och lagligen handterat de ömmaste af våra rättigheter, då tvister uppstått uti riksdagsmannaval; så kunde han för sin del ej amat än tillstyrka det ärbara ståndet, att dessa tvänne herrar måtte vid sina rådsembeten blifva bibehållna. Hvad åter beträffar hr riksrådet grefve Schwerin, såsom frånvarande och med H:s M:t Enkedrottningen på utrikes ort stadd, hvilken således ej fått tillgodonjuta den lagliga förmånen att sig öfver de anmärkta målen förklara, så fann han så mycket skäligare att äfven tillstyrka dess bibehållande vid rådsembetet, som det ärbara ståndet ogörligen lärer emot Regeringsformens 14 § kunna ingå uti något beslut om dess afsättande, innan högbemälte hr riksråd fått tillfälle att sig öfver de gjorda anmärkningarne förklara.» Motsidans talan fördes hufvudsakligen af Anders Matsson från Malmöhus län, som yttrade: »Att det nu är 4:de gången han har äran vara riksdagsman och hvar gång har han, icke utan bekymmer, måst deltaga uti öfverläggningar om rådsherrars licentierande; men lemnar derhän om följderna deraf varit för det allmänna båtande. Han kunde icke neka att de uti Sekrete- och Justitiedeputationernes betänkanden uppnämde herrar riksens råd varit felaktige; men felen förekommo honom likväl sådane, som dels lätt kunna begås af misstag, der lagens föreskrift kan finnas mörk och mindre utredd, och dels sådane, som menskligheten åtfölja och är ofullkomlighetens lott, samt följaktligen fordrar af medmenniskor så mycket mildare uttydning och benägnare afseende, som i hela naturen icke kännes något fullkomligit. I sådant afseende, så väl som till sämja och enighets desto mera befrämjande och stadgande, både för det närvarande och tillkommande, hemstälde han allt derföre till ståndets ömsinta öfvervägande och godtfinnande, om icke hr hofrättsrådet von Posts i saken gifna särskilta votum må blifva antaget och bifallet.» Häri instämde, utom andra, fere bergslagsrepresentanter, nämligen Olof Bruse från Filipstads bergslag, Erik Öhman från Nya Kopparberget, Olof Larsson från Lekebergslagen och Peter Hultman från Karlskoga, varemot Nils Andersson från Löa »hvarken ville uppehålla ståndet eller onödigtvis uppfylla protokollet, sedan så mycket blifvit i saken taladt innan ordningen kommit till honom». Han ville derför endast förklara att han instämde med dem, som talat för rådsherrarnes afskedande1. Förenämde —— 1 Bergssexmannen Olof Larsson Bruse i Långbanshyttan var riksdagsman för Filipge och Nyeds bergslager vid 1771—72 och 1778 års riksdagar. — Bergssexm. Erik Öhman “ia Laxbro för Nya Kopparbergs bergslag åren 1769—1772. — Häradsdomaren Olof Larsgon iKinkhyttan för Lekebergslagen 1769—1772. — Bergssexman Peter Hultman i Källmo niksa arlskoga härad vid 1771—72, 1778, 1786 och 1789 års riksdagar. Vid 1778 års * var han en af Bondeståndets deputerade, som stodo faddrar vid kronprinsen Gustaf Ha s dop till åminnelse af hvilken ära Hultman dekorerades med en vase af guld. n afled 1801 18/4 i den höga åldern af 82 år 5 mån. — Nämdemannen Nils Andersson