212 Redan tidigare under året hade, med anledning af den hotande missväxten, K. Må föreslagit att tullfrihet skulle beviljas för spanmål, som infördes från utrikes ort. Detta förslag bifölls af ständerna och tullfriheten skulle gälla till årets slut, dock endast för svenska skepp. När den hungersnöd, som förut endast hotat på afstånd, efter skördetiden visade sig stå för dörren, beslöto ständerna, dels i följd af föregående »memorial» och dels af andra anledningar, att anmoda K. M:t att »vidtaga alla möjliga anstalter till uppmuntran af spanmåls hitförsel», och tullfriheten utsträcktes till följande Maj månads slut äfven för den spanmål, som kunde införas med främmande skepp från England eller andra orter vid vesterhafvet — »en utsträckning, hvars värde var ringa, då årstiden var minst gynsam för segelfart, och då spanmål i England var förbuden till utförsel», anmärker med rätta en föregående författare härom 1. I plenum 11 December blef för ståndet anmäldt, »att riksdagsmannen Erik Gustafsson, hvilken varit utnämd till ledamot uti Protokollsdeputationen, någon tid varit och ännu skall finnas så sjuk och svag, att dess upprättelse skall synas mycket tvetydig och osäker; så blef för godt ansedt, att Per Persson från Nerike och Vermland 2 skulle Erik Gustafssons ställe uti samma deputation intaga, hvarom protokollsutdrag honom meddelas skulle». Denne Erik Gustafsson, från Nedre Hollola härad i Nyland, dog kort derefter, vid jultiden, i Stockholm. För Februari och Mars månader saknas protokoll; men i plenum 1772 4/4 »föredrogs än ytterligare Sekreta utskottets extractum protocolli af d. 31 sistl. Oktober, angående någon tillökning uti H:s M:t Enkedrottningens stat». »Per Persson från Vermland anförde härvid: att som uti 2:dra och 3:dje punkterna af detta protokollsutdrag endast omtalas någon tillökning uti utfodringen vid H. M:t Enkedrottningens stallstat samt att nödig kol och ved till dess hofhållning må bestås, men ingen härtill erforderlig summa utsättes; så vore han så mycket hellre af den tankan att Sekreta utskottets utlåtande deröfver borde inhemtas, som nödvändigt vara vill att den beviljade summan härtill skall vara fixerad, så vida k. Statskontoret icke skall sättas i den förlägenhet, att antingen utassignera hvad summor som helst härtill reqvireras kunna, hvilket torde blifva ansvarigt, eller ock blottställas för missnöje, som i flere afseenden kunde blifva obehagligt. Men hvad annars sjelfva saken vidkommer, så försäkrade Per Persson sig vara så villig som någon, att bidraga till allt, hvad som kan befordra det höga kongl. husets önskan och nöje, men kunde för ingen del förmoda att det skulle kunna onådigt upptagas, om ståndet åstundade precise veta hvad det beviljade.» Ståndet beslöt ock, efter en ganska liflig öfverläggning, att återvisa denna del af frågan till utskottet, i likhet med hvad Presteståndet redan gjort. I den brännande partifrågan angående vissa rådsherrars uteslutande ur konungens råd, hvilken fråga afgjordes i Bondeståndets plenum Äpril, anförde Per Persson: »Det han icke kan neka, att på hvilken sida man vänder denna grannlaga sak, så är hon ganska öm; men som deras excellenser hrr riksens råd, 1 Malmström, VI: 371. . 2 Nerike och Vermland utgjorde under åren 1654—1779 tillsammans ett landshöfdingedöme, med residens i Örebro. Från sistnämda år blef Vermland särskildt län.