222 genting må försummas till rikets hjelp och räddning i detta riksvårdande ämne. Älltså skulle detta genom protokollsutdrag ödmjuk-vördsammeligen anmälas hos de öfrige respektive stånden, i den vördsamma förmodan, att de med Bonde- ståndet härutinnan gunstbenäget täckas instämma. Ut supra. Ex protocollo. J. Odelius». Det torde vara tid att sluta dessa, måhända alltför vidlyftiga utdrag ur Bondeståndets protokoll. Ett enda ärende må dock ytterligare omtalas. I plenum 8 Äpril »Upplästes riksdagsmännen Nils Anderssons, Per Perssons och Erik Öhmans memorial af detta dato, angående torghandeln uti Nora och Lindesbergs städer; och förklarade ståndet sig härom på enahanda sätt som dess i saken här förut vidtagne beslut innehåller.» ÄÅngående detta beslut innehåller protokollet icke någon närmare redogörelse. De nämda bergslagsombuden ingingo emellertid till K. M:t med en ansökan om befrielse från det intrång, som borgerskapet och de handlande i Nora och Lindes städer »skola dymedelst tillfoga bergsallmogen i deras från äldre tider nyttjade handelsrättigheter å de vanliga torgdagarne i ofvannämde städer, att, sedan uti 64 § af k. resol. på allmogens besvär vid 1766 års riksdag, hvarigenom de i Nora och Lindes bergsstäder vedertagne ringningar till marknads utlysande på berörde torgdagar blifvit afskaffade, de orden kommit att inflyta, att bergsmän och borgare egde frihet tillika handla med landtallmogen, till klockan 2 efter middagen, hade bemälte borgerskap deraf tagit sig anledning, att icke allenast handla tillika med bergsallmogen, utan ock uppköpa framför bemälte allmoge allt hvad till torgs kommit, hvarefter priset för bergsmännen stegrats», m. m. Öfver denna ansökning infordrades Bergs- och Kommerskollegiernas gemensamma utlåtande, efter pröfning hvaraf K. M:t genom resolution 1773 18/5 pröfvade skäligt, »att försätta förberörde bergslagers allmoge i deras gamla och lagliga rättigheter, så att dem bör tillkomma att på de vanliga torgdagarne i Nora och Lindes städer, till kl. 2 eftermiddagen, ensamme och utan intrång handla med dit ankommande landtallmoge och andra, som till försäljning ditföra varor» 1. En del af den undsättningsspanmål, som föranledde så många stridigheter vid riksdagen, blef sedermera under loppet af sommaren utlemnad till de nödstälde inom bergslagerna, dock mot vilkor af återbetalningsskyldighet. Detta vilkor orsakade åter, med anledning af ny missväxt inom landet, nya bekymmer hos dessa orters fullmäktige, hvarom följande k. bref till Statskontoret och Bergskollegium, dat. 1773 29/3, lemnar en antydan. Det heter nämligen deri: — — — »Hos OÖss hafva Nora, Hjulsjö och Lindes bergslagers invånare tillika med Bredsjö hyttelag, genom hitsände fullmäktige, bevekligen förestält de svårigheter, hvilka dem skola möta, då de nu böra betala den af kronan förledne sommar låntagne spannemålen, och hvilka svårigheter ofelbart skulle blifva ännu mera tryckande, om tackjernspriset, hvilket förut skall vara ganska lågt och hvaraf bergslagerne redan skola hafva dryg känning, än vidare skulle nedsättas derigenom, att bergsmännen af fruktan för exekutionstvång, hvarmed de blifvit af kronobetjeningen hotade, skulle nödgas att, till denna sin skulds 1 Jfr Noraskog III: 335.