230 Persson, riksda’n är slut!» Ödets lotter falla dock ojemnt. Den forne, högmodige konungagunstlingen slöt sina dagar, om icke alldeles som »vedhuggare vid Jerfva», dock i bekymmersamma omständigheter, då deremot den af honom föga aktade eller föraktade riksdagsbonden kunde räkna sin förmögenhet i »tunnor guld» och derjemte efterlemna ett fläckfritt lefnadsminne, hvilket icke kan sägas blef Schröderheims lott. Per Persson var en utomordentligt idog och driftig man, hvars hela verksamhet dock bar prägeln af en sträng och omutlig rättskänsla och redbarhet. Ehuru han efter sina föräldrar icke ärfde mer än 1/4 hemman i Vassland lyckades han dock småningom genom klok sparsamhet och hushållning förvärfva sig en jemförelsevis betydande förmögenhet. Han egde i Vassland slutligen 2 3/8 hemman, hvilka värderades 1791 18/10 för att derefter skatteköpas, samt under längre eller kortare tider egendomar jemväl i flera angränsande byar, ja, han egde samtidigt fastigheter i Jernboås, Hjulsjö, Nora och Lindes socknar så att han, efter den tidens lagstiftning, på en gång kunde vara »inbrukare» i icke mindre än 12 hyttor. I sistnämda socken egde han ock under 1780-talet andel i Andershammars bergsmanshammare, hvilken han 1789 3/1 sålde till Hällefors bruk. I sitt personliga umgänge skall han mot en hvar, äfven mot den simplaste daglönare visat sig vänlig och tillmötesgående, samt tillika öfvat stor gästfrihet. Då han i September 1784 begrof sin första hustru, stod visserligen grafölet efter gammal sed i två hela dagar, men det var mera ovanligt att en mängd ståndspersoner jemväl voro inbjudna. BERGENSKÖLD berättar derom, att dylikt icke hände i andra bergsmanshus än de, som egde ett särdeles stort anseende. Till denna begrafning voro både han »och alla embetsmännen med flere budne», och det förvånade honom, då han på andra dagens förmiddag »besökte bergsfolket» — de mera simpla gästerna, förstås — hvilka voro samlade i grafölshusets nedra våning 1, att »finna dem uti all ordning roa sig med att vid flera bord spela fyrfemkort och pass om en styfver, utan att derunder hvarken på det ena eller andra sättet öfverflöda». Den »välborne» och ej så litet högdragne bergmästaren synes dock ha funnit sig något generad i denna saniling, ty han skyndar att i sin berättelse likasom ursäktande tillägga, att den »bestod till största delen af de hederligaste och beskedligaste» inom orten. Att Per Persson både var en ljal undersåte och frikostig gifvare, synes af följande »Utdrag af domboken, hållen vid laga höstetinget med Nora bergslags härad i Nora stad den 5 November 1778. S. d. Sedan den i dag ifrån Stockholm ankomne posten medbragt den för hela riket högst hugneliga tidning, att hennes K. M:t vår allernådigsta drottning blifvit lyckligen förlöst med en prins; så anmälte, genom ingifven skrift, nämde- och bergssexmannen Per Persson ifrån Vassland och Jernboås församling. det han, såsom tacksamhetsoffer till det högsta Gudoms majestätet, samt för att 1 BERGENSKÖLD berättar på annat ställe, att »sexmannen Per Persson i Vassland anlagt på en ny tomt en ganska ordningsam och vacker byggnad». Denna uppfördes på det af honom är 1768 förvärfvade hemman n:r 3 i Vassland, och har sedermera 2:ne siskilda gånger under innevarande århundrade blifvit förlängd, hvilka tillbyggnader just icke bära vittne om synnerlig smak hos. byggmästaren, en sonsons son och namne till förenämde Per Persson.