234 þelåtenhet med konungens styrelse; på ständernas begäran stadgades några år derefter fri religionsöfning för inflyttade utländingar. Äfven judarne fingo vissa borgerliga rättigheter. Angående Nils Erlandssons riksdagsverksamhet lemnas man af de få qvarvarande protokollen i okunnighet. För hela riksdagen finnes blott några fragment i behåll af Bondeståndets protokoll, vittnande derom att ingen hållit reda på ståndets kansli. Af det obetydliga, som finnes qvar, må dock anföras ett enda utdrag af protokollet för 29 Öktober 1778, egentligen för de deri omtalade personligheterna, hvilkas namn gått till efterverlden. Detta utdrag lyder sålunda: »Anmältes herr hofsekreteraren Belfmans åstundan att få gå ståndet vid dess kansligöromål tillhanda, och biföll ståndet detta så mycket hellre, som det förut hade haft tillfälle att erfara herr hofsekreterarens berömliga skicklighet och tillgifvenhet, och hr expeditionssekreteraren Schröderheim jemväl förklarat sig både behöfva och åstunda hans biträde vid ståndets expeditioner.» Den bekante Elis Schröderheim hade nämligen förordnats till Bondeståndets sekreterare. Dennes försumlighet och slarf har man således att tillskrifva protokollens ofullständiga beskaffenhet. Nils Erlandsson blef gift 1753 27/5 med Karin Israelsdotter, f. 1734, 1811 23/7; dotter till sexman Israel Larsson i Bleksberg, en sondotters son till förut (sid. 115) omtalade Israel Persson i Bondebyn. Karin ingick 1787 19/4 sitt andra äktenskap med Lars Israelsson i Ringshyttan, jemväl en afkomling, men i rätt nedstigande led till nämde Israel Persson, och som förekommer vidare längre fram. Anders Bengtsson i Kåfalla, föld i November 1727 och son till Bengt Johansson derstädes (sid. 126). Han var en bland de, icke synnerligen talrika bergsmän, hvilka BERGENSKÖLD omtalar såsom åtnjutande det största förtroende af sina medbröder och församlingsbor. Blifven hemmansegare 1756, kallades han samtidigt till sexman, hvilken befattning han innehade i fullt 40 år, och var under större delen af denna tidrymd tillika föreståndare för Klacka grufvor. I församlingens kyrkoråd invaldes han 1762 28/12 och qvarstod der så länge han lefde. Han hedrades dessutom med en mängd andra mer eller mindre vigtiga enskilda och kommunala uppdrag1, samt användes af domstolarne ganska ofta vid syner och andra likartade förrättningar. Dels genom arf och dels genom en förståndig och klok hushållning egare till flera hemman i Kåfalla, Skomakartorp och Timanshyttan, bidrog han ock verksamt till föreningen af Kåfalla och Fishytte hyttelag, genom uppförande 1777 af gemensam masugn vid Fervhyttan- Vid den märkliga riksdagen i Stockholm 1789 var Anders Bengtsson fullmäktig för Nora och Hjulsjö samt Nya Kopparbergs bergslager. vi denna riksdag genomdref Gustaf III, medelst användande af våld mot Ädeln och genom beviljande af vissa förmåner och privilegier åt de ofrälse stånden, antagandet af den ryktbara »Förenings- och säkerhetsakten», hvarigenom konungamakten på ett betänkligt sätt utvidgades. Dexna handling gaf nämligen konungen fullkomlig makt öfver krig och frel samt öfver riksstyrelsen i allmänhet. Rådkammaren upplöstes och ersattes dels genom »Rikets allmänna ärendens beredning» och dels genonn 1 Större delen af dessa äro förtecknade i Noraskog 1: 299 och följande.