236 året obekant; efterlemnade Anders Bengtsson i senare giftet 3 söner och en dotter. Bland hans afkomlingar må här antecknas en sonsons son, bruksegaren Olof Öhlsson, förr egare till Åkerby m. fl. hemman vid Fiåshyttan, numera bosatt i Stockholm. Per Olofsson i Vassland, härstammande från en sedan början af 1600-talet känd bergsmansslägt, och son till bergsm. Olof Andersson (norr) och Anna Persdotter — en syster till förut nämde häradsdomaren och brukspatronen Per Persson i Vassland — var född derstädes 1748 8/10. »I anseende till det förtroende han genom flit, skicklighet och städse betygadt välförhållande sig förvärfvat», kallades Per Olofsson till sexman 1786 24/; förestod under »flera års förlopp» Klacka och Lerbergs grufve- och malmöreskassa »med ordning och vaksamhet samt till kassans förmån», hvilken befattning han lemnade 1812 30/4, då han »icke kunde öfvertalas att dermed fortfara». Sexmansuppdraget behöll han deremot till sin död 1819 2/8. En år 1799 inträffad missväxt, det under någon tid rika bohuslänska sillfiskets förminskning och en del kronobränneriers fortsatta verksamhet hade vållat dyr tid i landet. Krigsrustningar ökade missnöjet och den finansiella oredan: riksgäldssedlarne hade sjunkit till omkring halfva värdet och i allmänna rörelsen saknades nästan allt skiljemynt. Härigenom tvingades Gustaf IV Adolf att samla Rikets ständer och en riksdag utlystes alltså till Norrköping 1800 10/3. Till denna valdes Per Olofsson som fullmäktig för Nora och Hjulsjö bergslager. Under riksdagen firades konungaparets kröning, hvars i sig sjelf ovanligt ringa glans fördunklades af flera missöden. Enligt den framlagda finansplanen skulle Banken inlösa 15 millioner rdr riksgäldssedlar, hvartill skulle användas en del af bevillningen, och en särskild förmögenhetsskatt af 4 1/2 millioner rdr i silfver. En realisationsgrund bestämdes af 40 skillingar för 48, hvarefter likväl de ofrälse stånden öfverlemnade åt konungen »att vidtaga de mått och steg, som konungen fann till realisationens befrämjande mest rättvisa, möjliga och för de skattdragande drägligast». Planen visade sig snart outförbar; ett allmänt missnöje uppstod öfver den dryga silfverskatten och den ena hälften deraf måste efterskänkas. I stället upptogs ett utländskt lån mot pant af staden Wismar, hvarigenom myntregleringen 1803 kunde taga sin början, dervid riksgäldssedlarne inlöstes af Banken till 2/3 af sitt namnvärde. Bondeståndet företog sig i plenum 13 Juni att gaånska betydligt afpruta den del af bevillningen, som erfordrades till realisationen och riksgäldens afbördande. Detta ständets beslut hade till följd, att den bekante generalen Johan Kristofer Toll, på konungens vägnar, följande dag gjorde ståndet en kraftig föreställning, att om ock ståndet trott sin rätt vara ati göra ett sådant afdrag å bevillningen i stöd af hvart stånds rättighet att beskatta sig sjelft, var konungens och de tre andra ståndens öfvertygelse derom helt annan. Denna ostridiga rätt tillkom stånden då fråga vore om en beskattning till ett icke beviljadt ändamål, men ingalunda då frågan vore att uppfylla en redan ingången eller faststäld förbindelse. På dessa och andra skäl föreslog generalen det hedervärda ståndet att rätta sil under gårdagen tagna beslut, och derefter genast genom en deputation underrätta sina medständer om ståndets åtagande af bevillningen i hela 1 Brita blef 1801 omgift med bergsm. Peter Fröberg från Käringborn, som afled 1806 p Skomakartorp. Sålunda enka för andra gången blef hon såsom sinnessjuk 1810 gord till Örebro hospital, der hon afled något år derefter.