237 sin vidd, utan ändring eller afkortning af hvad på ståndet blifvit reparteradt. »Jag väntar härtill ståndets bifall, yttradt genom ett enhälligt ja», slöt han sitt tal; »finnes någon af annan tanke, bhan träde fram och, om han vill, låte anteckna sin mening och sina skäl, på det rikets häfder måga förvara dess tänkesätt». Men ingen af de föregående dagen så tappert prutande och knorrande ledamöterna hade nu ett enda ord att invända. Protokollet innehåller nämligen, att »till den sålunda gjorde proposition svarade ståndets ledamöter, under synbar rörelse och med upplyftade händer, allmänt ja, och, på ytterligare fråga, om någon var af annan mening, lika enhälligt: nej; vi äro alle undergifne K. M:ts nådiga vilja». Ett protokollsutdrag härom författades genast, justerades och en deputation affärdades till de öfriga stånden, hvårpå det kungliga ombudet, »generallöjtnanten baron Toll, af ståndets deputerade beledsagad, afträdde, under allmänt utrop af ståndets ledamöter: lefve konungen!». — Så kunde det gå till i den gamla, s. k. goda tiden. . Under denna riksdag fattades äfven de märkliga besluten, att samtliga ståndens protokoller dädanefter skulle i tryck offentliggöras, samt att Bondeståndet skulle ega rättighet att deltaga i Bankens styrelse och förvaltning, en rättighet som dittils allt jemt varit ståndet nekad. Per Olofsson blef vid riksdagens början insatt i Lagutskottet, men förflyttades innan kort till Hemliga utskottet, hvarom protokollet för 23 April innehåller : »Sedan riksdagsmannen ifrån Södra Helsingland, Olof Jonsson i Kurland, nästledne dag med döden afgått, anmodade ståndet nu sina elektorer att i hans ställe välja en ledamot i Rikets ständers hemliga utskott; i hvilken afsigt elektorerne ock genast i kanslirummet afträdde, samt vid återkomsten förmälte sig hafva enbälligt uppdragit detta förtroende till fullmäktigen för Nora och Hjulsjö bergslager i Örebro län, Per Olofsson i Vassland. Och som Per Olofsson törut var ledamot i Lagutskottet, trädde elektorerne, på ståndets begäran, åter tillsamman, att efter honom utse någon annan medlem i sistnämda utskott, hvarvid, enligt skedd anmälan, deras val fallit på fullmäktigen för Karlskoga bergslag i samma län, Jonas Jonsson i Viviken; och skulle bevis deröfver genom utdrag af protokollet bemälte ledamöter meddelas.» Ehuru Per Ölofsson icke egde sin företrädare och morbroder Per Perssons lätthet att muntligen uttrycka sig, synes han dock ha egt goda insigter i föreliggande frågor och ganska god förmåga att skriftligen affatta sm mening. Till det mesta förenade han sig med andra, som uttalat åsigter, öfverensstämmande med hans egna. Ett enda anförande till ståndets protokoll, undertecknadt af alla 12 ledamöterna från Örebro län, och örmodligen uppsatt af Per Olofsson, såsom medlem af Hemliga utskottet, må här meddelas, så lydande : »Vi äro alle angelägne att få reglering i myntet: vi äro äfven angelägne derom, att ej bevillningen måtte ökas eller den fattige för mycket betungas; och då det förra ej kan ske, och det senare ej undvikas med mindre att någon uppoffring göres af den som har råd och förmögenhet, och vi i detta hänseende 1 något förslag mera lämpligt än det som Hemliga utskottets betänkande nend leni så få vi härmed förklara, det vi, under djupaste underd. erkänsla M:ts äfven vid detta tillfälle sitt trogna folk bevista nåd, till alla delar godkänna Hemliga utskottets betänkande, samt till befrämjande af verkställig-