241 krona; en ny regeringsform utarbetades derefter och antogs inom den korta tiden af tre veckor, hvarpå Karl XIII 6 Juni 1809 mottog ständernas anbud af kronan och bekräftade den regeringsform, som ännu är en af rikets gällande grundlagar. Väl gjorde Bondeståndet stora svårigheter innan regeringsformen godkändes, emedan det fordrade ståndsprivilegiernas afskaffande, men ståndet gaf slutligen efter, då adeln åtog sig bevillning för all sin jord, mantalspenningar för sina egna och tjenares personer, kronoskjnuts för sina säterier under krig och för sina frälsehemman jemväl i fredstid, extra roteriug och inqvartering under krig, samt afsade sig rättigheteu att uteslutande besitta säterier och dylika hemman, hvarjemte prester och borgare jemväl åtogo sig en del nya bördor. Bondeståndet afsade sig ock den uteslutande besittningsrätten af bergsmanshemman; men dess yrkande på all jords likformiga beskattning kunde icke vinnas, och detta önskemål har sedermera utgjort en mer eller mindre »brännande» fråga vid alla efterföljande riksdagar. Af öfriga beslut vid denna minnesvärda riksdag må ock nämnas antagande af riksdagsordning, tryckfrihets- och successionsordningar, genom hvilka grundlagar den nya statsförfattningen närmare bestämdes. Den för landets inre samfärdsel skadliga »lilla tullen», eller de s. k. landttullarne afskaffades. Den för sin tid storartade anläggningen af Göta kanal beslöts, o. s. v. Ölof Persson, som visserligen hade ärft många af faderns goda egenskaper, egde ej dennes ganska stora förmåga att i tal och skrift uttrycka sina tankar. Han tog åderför icke någon verksammare del i riksdagsförhandlingarna, utan inskränkte sig vanligen till att »instämma» med någon mera talför och erfaren ståndsbroder. Gemensamt med ombudet för Lindes oceh Ramsbergs samt Grythytte och Hällefors bergslager, bruksidkaren Erik Edlund inlemnade han, efter urgammal sedvana, vid 1809 års riksdag en anhållan om kunglig stadfästelse å bergslagernas privilegier, eller deras vid föregående tillfällen förunnade och senast vid 1772 års riksdag bekräftade fri- och rättigheter 1. Vidare begärde dessa ombud fastställelse dels af den tiondesättning, som för bergslagerna 1781 21/1 skulle ha blifvit utsatt, och dels att, »med fastställande af den bergsallmogen, genom särskilda kungl. resolutioner, tillerkända rättighet att torgdagarne i städerna upphandla dess nödiga spanmålsbehof, borgerskapet måtte än ytterligare vid ansvar förbjudas, att före klockan tu eftermiddagen, eller då allmogens handel kan vara gjord, någon spanmål uppköpa». Angående bergslagsprivilegierna, blefvo dessa Visserligen genom k. bref 1810 5/2 ytterligare stadfästade, men dock endast »så vida desamma icke genom senare författningar ändrade blifvit», hvarjemte denna stadfästelse icke heller skulle strärka sig till besittningen af bergsmanshemman, hvilken besittningsrätt kort derefter genom k. kungörelsen 1810 6/4 utsträcktes till hvarje svensk medborgare. T fråga om tiondesättningen vill det synas som om de sökande riksdagsmännen önskat fastställelse å en 1781 5/1 meddelad resolution angående spanmåls- eller kronotiondens utgörande; men vederbörande torde ha missförstått denna ansökan och utfärdade 1811 31/7 en sådan förklaring, »att hvad om tiondesättningen i bergslagerna i allmänhet plifvit genom K. förordn. 1740 19/4 i nåder stadgadt, äfven bör tjena bergsallmogen i Örebro län till efterrättelse», hvilken sistnämda förordning —— 1 Se härom sid. 134 här ofvan. 16