244 Riksdagsmännen Olof Persson i Vassland och Per Oxelberg från Karlskoga förenade sig genast härmed, men memorialet begärdes af andra på bordet, der det således tillsvidare blifver hvilande». Trots den jemmerfulla ton, i hvilken förslagsställarne sålunda skildrat bergslagernas nödstälda belägenhet, blef memorialet qvarliggande på bordet i flera månader och hade måhända legat der än, om icke K. M:t hade räckt vederbörande en hjelpsam hand, genom aflåtande 1 November 1809 af en proposition »angående understöd för tackjernsbergslagerne». Sedan nämligen ständerna kort förut, på K. Mits föreställning om angelägenheten af en skyndsam hjelp för de genom kriget lidande invånarne i Vesterbottens län, beviljat dessa »ett län på förmånliga vilkor af 50,000 rdr bko», och sedan freden med Ryssland blifvit bekräftad samt de dryga kostnaderne af kriget sålunda upphört, ansåg »K. M:t sig böra af R. St. äska något understöd för en af rikets vigtigaste näringar, tackjernstillverkningen», hvars talrika idkare igenom flera olyckliga tillfälligheter, dem de icke kunnat afvärja, blifvit bragte i den yttersta förlägenhet», hvarefter det heter: »De hinder för afsättningen af rikets exportabla produkter, som både det allmänna kriget i Europa och Sveriges enskilta förorsakat, hafva förnämligast verkat till inskränkning af svenska jernhandeln. I följe häraf har tackjernsbergsmannen, som vanligen icke eger tillgång till betydliga förlag, och hvars rörelse är beräknad på en hastig försäljning af hans tillverkning, nödgats föryttra densamma till vanpris, då deremot spannemål och andra förnödenhetsvaror, som han alltid måste köpa, uppstigit till en utomordentlig dyrhet. På bergslagsorterne hafva derjemte krigets tyngder fallit svårare än på de fleste sädesgifvande provinser. Ett stort antal af bergsmanshemman, som för skuld blifvit sålde, och den allmänna nöden ibland de af bergsbruket beroende arbetare bevittna denna närings behof af en upprätthållande hjelp. K. M:t är öfvertygad, att R. St. icke med likgiltighet kunna anse tackjernsbergslagernas vådliga ställning. Deras undergång skulle förorsaka riket och dess penningeverk oersättliga förluster. — Då tackjernstillverkningen är grunden för den, näst jordbruket, vigtigaste af Sveriges näringar, då den underhåller en betydlig, för styrka och härdighet utmärkt, del af Sveriges folkmängd, och då den befrämjar odlingen af Sveriges ödemarker, så anser K. Mit sig ega rätt, att af R. St:rs omtanka och nit för rikets väl vänta ett nödigt understöd åt dem af K. M:ts trogne undersåtare, som drifva denna mödosamma handtering». På dessa och andra skäl föreslog K. Mit, att R. St. ville anvisa 200 à 250,000 rdr banko, att såsom lån mot lindriga ränte- och betalningsvilkor till bergslagernes understöd användas och på hyttelagen utdelas mot sådana säkerheter, som de kunde lemna och K. Mit funne antagliga. anledning häraf och utan afsevärda meningsskiljaktigheter inom stånden, samt »vid betraktande ej mindre af tackjernsbergslagernes behof af någon snar hjelp, så framt de skola kunna räddas från undergång, än den oersättliga förlust, som saknaden af ett sådant understöd skulle ådraga både riket i allmänhet och en mängd samhällsnyttige medlemmar isynnerhet», beslöto R. St. »att till dessa högst angelägna ändamål» af Banken skulle förskjutas en summa af 200,000 rdr, samt att enahanda ränte- och återbetalningsvilkor dervid skulle fästas, som blifvit faststälda för Bankens öfriga förskott till statsverket, om hvilket beslut skrifvelse till K. Må afläts 27 Mars 1810.