245 Genom en särskild proposition 19 Februari sistnämda år, hade K. M:t äfven framstält »jernhandteringens svåra belägenhet och oundgängliga behof af allt möjligt understöd». Denna framställning föranledde dock ej annat beslut, enligt R. St:s skrifvelse af 14 följande Äpril, än att förlängning i tiden för återbetalning till banken af vissa s. k. jernlån medgafs, äfvensom att de på attester ifrån uppstädernas vågar beviljade lån skulle få åtnjuta enahanda förmån hvad återbetalningen angick, »som författningarne för lånen å de i stapelstadsvågarne förvarade effekter medgåfve». I Bondeståndets plenum 21 Juli 1809 upptogs till öfverläggning det af Ridderskapet och adeln, såsom vilkor för afsägelsen af sin hittills innehafda uteslutande besittningsrätt af säterier samt rå- och rörshemman, gjvrda förbehåll, att all annan jord, som med lika rätt af andra stånd mnehades, och deribland bergsmanshemman, måtte på enahanda sätt af hvar och en fritt få förvärfvas och besittas Denna debatt öppnades af Öxelberg, som i ett »vördsamt memorial», underskrifvet jemväl af Erik Eriksson, Erik Bruse m. fl., bland annat yttrade: »Om bergslagens innebyggare endast sågo på egen förmån, vunno de i första påseendet igenom denna frihet, att hvilken som helst finge ega och besitta bergsmansegendomar, till någon del utvidgades; men undertecknade bergslagsfullmäktige anse sig ej tillständigt, att för det närvarande, med åsidosättande af allmän fördel och frånvarande samhällsledamöter ohördan, blott sysselsätta sig med en ringa egen. Om nu nättigheten att köpa bergsmansegendomar till det hela blefve fri, skulle derigenom den stora olägenheten uppkomma, att de bruksegare, hvars verkstäder äro belägna nära omkring bergslagerna, skulle uppköpa de närmast belägna egendomarna med hyttedelarna, och som dessa äfven satt sig i besittning af de mest lönande grufvorna, komma i tillstånd att slå under sig den drygaste delen af jerntillverkningen och kanhända efter konjunkturens varierande godhet, draga kolen undan tackjernsblåsningarna till stångjernssmidet, som aldrig kan förekommas; härigenom skulle efterhand de aflägsna och på köpetackjern funderade bruken komma i den mest svåra belägenhet och slutligen gå under, hvarigenom ej allenast staten komme att förlra sin påräknade vigtiga inkomst af dylika verk, utan rikets nyttiga och nästan enda exportvara skulle förminskas». På dessa skäligen klena och andra ännu svagare skäl ansågo ifrågavarande bergslagsfullmäktige sig ej kunna »tillstyrka annan åndring i hyad hittills varit vanligt än det, att bergsmansegendomar väl må kunna öpas af hvilken som helst bland allmogen, son kunde finna sig hugad att på stället bosätta sig och idka ortens hufvudnäring, som ock vid alla sådana köp bör blifva hufvud-förbehållet; men att alldeles ingen bruksegare borde tillåtas köpa bergsmansegendom och derigenom komma att rubba de förmåner, som för andra aflägsnare böra vara lika respekterade». enna mening, att bruksegare icke skulle få besitta bergsmanshem- n, erhöll understöd af några ståndets ledamöter, deribland af den lipimio dalarepresentanten Måts Persson, Anders Jansson Hyckert, osofie magister och Bondeståndets vice talman vid flera riksdagar, m. fl. ans talan fördes hufvudsakligen af Jon Jonsson från Blekinge, J. man, Motsid