248 deras behjertande häraf, har icke annat, än med synnerlig tillfredsställelse kunnat erfara, att dess önskningar i detta afseende åtminstone till en del vumnnit dess respektive medständers uppmärksamhet, och om ståndet häruti trott sig finna ett hopp, att äfven i framtiden dess önskningar om ett vidare deltagande i Bondeståndets bördor skulle gå i fullbordan, har ståndet skyndat, att antaga de vilkor, hvarmed sådana eftergifter af fri- och rättigheter å de öfrige ståndens sida nu blifvit förknippade. Det är i öfverensstämmelse med dessa tänkesätt, som Bondeståndet härigenom afsäger sig den uteslutande besittningsrätt af bergsmanshemman, som ståndet hittills innehaft, så att det hädanefter må vara hvar och en obetaget, att sådana hemman förvärfva, utan att likväl rubbning må ske i jordens natur efter nu gällande lagar eller förrän den öfriga privilegerade jorden blifvit försatt i lika natur med allmogens innehafvande skattehemman; äfvensom att Bondeståndet likaledes till nästa riksdag åtager sig bevillning för de säterier, rå och rörs, insockne och frälsehemman samt all annan från bevillning befriad jord, som för närvarande i Bondeståndets ego finnes eller af dess ledamöter framdeles förvärfvas, samt för öfrigt ovilkorligt instämmer i de förbehåll, som de öfrige respektive stånden vid deras eftergifter af fri- och rättigheter behagat fästa; smickrande sig Bondeståndet, att dess respektive medständer uti detta frivilliga offer af de enda uteslutande rättigheter Bondeståndet innehar, lära finna ett ojäfaktigt bevis på ståndets böjelse för rättvisa och öfvertygelse derom, att fäderneslandets trefnad och lugn endast genom en lika fördelning af rättigheter och skyldigheter medborgare emellan kan vinnas och för framtiden befästas 1. Efter uppläsningen häraf uppstod ett litet efterspel, så pass märkligt att det torde förtjena ett fullständigt återgifvande ur protokollet. Detta efterspel innefattar det sista vanmäktiga försöket att till bergsmansståndets mera inbillade än verkliga förmån bevara en rätt, som under bergshandteringens fortgående utveckling endast skulle hafva blifvit förderfbringande för densamma. Det lärer näppeligen kunna bestridas att denna handtering, lika litet som någon annan, icke egnar sig för ett slutet eller isoleradt skråväsen. — Enligt protokollet yttrade nämligen »Mats Persson ifrån Dalarne: Vid hvad uti detta protokollsutdrag förmäles angående bergsmanshemmanens natur får jag anmärka, att den är tvåfaldig, i det somliga af dem icke innehafva några andra friheter än skattebemman, men andra åter eller så kallade bergsfrälsehemman närma sig i afseende på privilegier till säterier; ett undantag synes mig sålunda böra göras på det icke dessa friheter må för alltid befästas genom det i protokollet befintliga uttrycket: utan förändring af jordens natur. Anders Sandsten från Jönköpings län: Det synes mig vara alldeles rätt, att, då Ridderskapet och adeln fästat vid afsägelsen af säterier och bevillningars åtagande för desamma det vilkor, att jordens natur måtte blifva oförändrad, ett lika förbehåll af Bondeståndet fästas vid dess nu gjorda afsägelse så mycket mer, som ostridigt lärer vara, att då all annan privilegierad jord en gång i framtiden kan undergå förändring i afseende på sin natur, ett lika öde också träffar det så kallade bergsfrälset; hvaruti Jon Jöransson och Nils Nilsson från Kalmar län sig förenade. Mats Persson ingaf följande memorial. 1 Slutorden kurs. af utg.