264 Under den öfverläggning, som med anledning häraf genast uppstod, uttalade sig de flesta till förmån för förslaget, endast med den inskränkning i fråga om tiden för förbudets inträdande, att densamma skulle räknas från medlet af Maj månad, enär frågans behandling icke kunde medhinnas så snart som motionären föreslagit. Ståndet beslöt emellertid enhälligt, att memorialet, jemte hvad derom nu förekommit, skulle öfverlemnas till Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, med anmodan, att, i anseende till ämnets vigt, skyndsamt inkomma till ståndet med utlåtande deröfver, öfver hvilket beslut de öfrige stånden genom protokollsutdrag »vördsamt och vänligen» skulle underrättas. Lika beskaffade motioner väcktes emellertid äfven i de andra stånden, och att behofvet af en inskränkning i bränvinsbränningen ansågs vara i högsta grad påkallad framgår deraf, att redan 1 Maj justerades i samtliga stånden en skrifvelse derom till K. M:t och 3 Maj utfärdades den k. förordning, hvarigenom all bränvinsbränning förbjöds från och med 18 i samma månad intill dess annorlunda blefve förordnadt. Genom särskilda förordningar 2 September och 11 November samma år förnyades samma förbud. och först 29 Sept. 1813 upphäfdes förbudet, dock till en början endast för tiden från 1 November till 15 December nyssberörda år. I fråga om införande af allmän beväringsskyldighet, som denna riksdag påä K. Mis förslag beslöts, framgår af protokollen, att i plenum 4 Maj, då den kongl. propositionen i ämnet efter föregången bordläggning blef behandlad, uppstod en ganska liflig öfverläggning huruvida adelns inbjudning att remittera propositionen till behandling af ett särskildt utskott, sammansatt af tre ledamöter från hvardera ståndet, skulle antagas eller frågan öfverlemnas till något af de ständiga utskotten. Lars Israelsson synes hafva biträdt det af ståndet sedermera fattade beslutet att tillsätta ett särskildt utskott. Tillika med ett par andra ståndsbröder förbehöll han sig endast att, sedan det särskilda utskottets betänkande inkommit, få göra de anmärkningar dervid, hvartill han kunde finna sig befogad. Redan 12 Maj inkom och bordlades utskottets afgifna, i hufvudsak tillstyrkande betänkande öfver den k. propositionen, och 15 i samma månad behandlades frågan i ståndet, hvarvid en mängd skriftligen affattade anföranden, enligt den tidens parlamentariska sed, inlemnades och hvar för sig upplästes, innehållande samtliga dessa anföranden ätskilliga anmärkningar emot särskilda detaljer i det k. förslaget. Ingen ville likväl bestrida nödvändigheten af beväringspligtens införande, för att derigenom i nödens stund kunna erhålla behöflig förstärkning af den egentliga krigsstyrkan. Efter uppläsandet af samtliga de inlemnade memorialen, om lvilkas innehåll dessutom många skriftligen förenat sig, uttalades jemväl muntligen af flera ledamöter ett instämmande uti nåägot eller några af dessa anföranden. Lars Israelsson förenade sig sålunda 1 de särskilda yttranden, som afgåfvos dels af Anders Nilsson och dels af Erik Bruse, båda från Karlstads län. Anders Nilssons memorial innehöll 2:ne anmärkningar, den ena afseende den för beväringsyngling föreslagna rättigheten att genom legning af annan person frigöra sig från sin personliga beväringspligt, hvilken rättighet han ansåg blifva i så måtto skadlig, som endast bemedlade ynglingar kunde utan egentlig olägenhet begagnå sig deraf, hvarför han ville föreslå, att så väl under-