265 hållet för den beväringsskyldige under öfningsmötet som legan, hvilken ej borde erläggas förrän han blefve utkommenderad, måtte utgöras i förhållande till Sevillningen, hvarigenom alla skattskyldige finge vidkännas en bilig andel för härmed förenade kostnader. Den andra anmärkningen uttryckte en önskan, att den föreslagna beväringsåldern icke måtte utgöra hinder för rust- och rotehållare att inom hvilken åldersklass som helst inom 40 år antaga »tjenstbare och skicklige ämnen till soldater, husarer och båtsmän». I detta memorial hade för öfrigt icke mindre än 19 ledamöter skriftligen förenat sig. Det memorial, som af »riksdagsmannen för Fernebo härad och Nyeds bergslag» Erik Bruse aflemnades och hvilket anförande var försedt med skriftligt instämmande af en ledamot från Blekinge, torde vara förtjent att i sin helhet återgifvas, mera för de sunda åsigter, som deri uttalas, än för det pompösa och svulstiga språk hvarmed de framställas: »Riksens högloflige ständers särskilda utskott har till hedervärda Bondeständet aflemnat ett memorial, som innehbåller utskottets om förändring i utskrifningssättet af faststälda förstärkningsmanskapet fattade resultat. Efter noggrann genomläsning deraf, kan å egne och mina kommittenters vägnar, jag ej annat än med djup vördnad för utskottets, vid bearbetandet af detta hela svenska nationens intresse rörande vigtiga ämne, ådagalagda upplysning, insigter och nit, vitsorda alla de grunder på hvilka samma resultat fotadt är. Ingen redligt sinnad svensk undersåte, som andas den rena och sanna. patriotiska känslan lärer finnas, som icke med första vink dertill, anser den pligt hedrande att deltaga uti fäderneslandets försvar, och högtidligt den upptyller; hvadan också jag, lika med högloflige utskottet pröfvar hvar och en, inom den för förstärkningsmanskapet bestämda åldern, emellan 20 och 25 år varande svensk medborgare, af hvad börd eller stånd som helst, skyldig att antingen sjelf deltaga uti detta manskaps utgörande, eller ock genom legning tylla sitt rum. Likväl torde till de utskrifne ynglingarnes uppmuntran under deras exercistid, någon gärd i penningar, lämpad efter deras ålder vara af nöden, hvilken gärd, som jemte legan, den der ej förr än de utkommenderas i tlt, till dem erläggas bör, tillika med denne sednare, i grund af skeende bevillningen, antingen läns-, härads-, eller socknevis utgå, ofelbart skall hafva en iecke ringa inflytelse så väl på den nu förestående, som en framtida uppsättning af det tillväxande manskapets lust för krigstjensten, när det, trotsande krigets faror, ser sig af sine i lugnet qvarblifne medbröder både ihågkommit och understödt. Öm något undantag ifrån utskrifningen månde ega rum, finnes enligt min tanke få omständigheter, som skulle kunna dertill föranleda, nämligen: än 1:o) Den yngling, hvilken såsom enda sonen, är sina gamla och orklösa 12af enda stöd, genom hvars borttagande desse komma att försmäkta i elt 22) p på hvars dragande försorg, minderårige syskons framtida välfärd, nållet ensamt beror; och A 3:0) De, som förr än Kongl. Maj:ts i förevarande ämne utfärdade proposition ngjordes, gift sig och blifvit bosatte, samt till staten utgöra skatt och tunga. ningd dsat omständigheter bönfalles om nådigt afseende, då deremot de önsk- 1nq i» a studerande ungdomen böër i vissa fall, ifrån deltagande i utskrifgen befrias, alldeles icke medföra något skäl, emedan den eller de af dem,