269 Juni, hvari det bland annat heter: »att de konventioner om det högv. Presteståndets löningssätt, som blifvit utlofvade, äfven måtte blifva ofelbart och skyndsamt verkstälde på alla de ställen, som församlingarne det åstunda, och sig derom anmäla; att grunderna och sättet dertill, så vidt möjligt är, nu äfven måtte stadgas och i allt fall handhafvas af oväldige män, så att då autingen församlingarne eller kyrkoherden äro obillige, några å ömse sidor utvalde personer, under ordförande af K. M:ts befallningshafvande eller den han i sitt ställe förordnar, måtte kunna afgöra hvad rätt och billigt är; och att den förhatliga benämningen likstol måtte utur Presteståndets rättigheter alldeles försvinna eller åtminstone till en afpassad afgift i penningar nedsättas.» Vid ytterligare föredragning i plenum 13 Juni af Ekonomiutskottets betänkande angående vilkoren för bränvins tillverkning, och i anledning af dervid uppkommen öfverläggning, förklarade Lars Israelsson »sig vara af ssmma tanka med vice talmannen Jon Jonsson» från Blekinge, som nyss förut haft ordet och yttrat sig sålunda: »I afseende på tiden för bränvinstillverkningen, tror jag att 8 månader äro dertill tillräcklige, helst kreaturen under sommarmånaderne födas ute genom bete på marken, och medelst hvarje hemmansegares rättighet att begagna den kannerymd, som är nästa maximum öfver hvad som på hemmanet belöper, i tilverkningen kan vinnas mer än genom bränvinsbränning under hela året. Värdering å jorden. såsom grund för storleken å pannerymden, anser jag olämplig och i verkställigheten förenad med mångahanda svårigheter. Å ett hemman med dålig jord, som derför sättes i minsta klassen, måste odlas jordfukter, och dessa användas till bränvinsbränning. Ett sådant hemman behöfver således lika så stor pannerymd, som det med bättre jord. Äfven finner jag den för städernas bränningsrättighet föreslagna grund mindre väl vald. De hafva derigenom verkligen en fördubblad tillverkningsrätt, emot hvad dem rätteligen borde tillkomma. På landet, synnerligast i skärgårdarne af min ort, finnas hela hemman som bebos af mer än 100 personer. Om ett sådant hemman, som väl kunde hända, anses höra till sämsta klassen, får dertill, oaktadt dess stora personal, endast nyttjas en 34-kannors panna, hvaremot i städerna, för en lika personal, får begagnas 50 kannors pannerymd; hvaraf synes, att på flere ställen landet endast får nyttja tillverkningstätt efter personalen och alldeles icke för jorden.» «I anledning af de särskilda ståndens stridiga intressen, kunde denna råga ieke bringas till sin lösning förr än mot slutet af riksdagen. Uti den af samtliga stånden 18 Augusti godkända s. k. Riksens ständers förordning om bränvinsbränningen, förklarades husbehofsbränning tillåten under 8 månader af året, på landet för alla som egde hemman, för en efter hemmanets värde lämpad pannerymd från 20 till högst 90 kannor, † i stad det antal pannor af minst 50 och högst 90 kannors rymd, som efter en viss folkmängd var särskildt föreskrifvet. För denna bränvinsn skulle erläggas bevillning, som för statsverkets behof n 1211 till den jemförelsevis höga summan af 700,000 rdr bko, och villning skulle erläggas dels för kannerymden med olika belopp pannornas storlek, från 2 sk. till 1 rdr pr kanna, dels efter hem-