270 mansvärdet med 24 sk. för hvarje 1,000 rdr deraf, dels ock såsom konsumtionsafgift med 12 sk. af hvarje mantalsskrifven mansperson, för hvilken senaroe afgift det likväl stod hvar och en fritt att befria sig, genon att afsäga sig nyttjande af bränvin. I plenum 20 Juni inlemnades af Erik Bruse från Filipstads bergslag ett memorial om tackjernstiondens upphörande, så lydande: »Ingen lärer kunna neka, att ju bergslaget, hvars belägenhet i det förflutna tidehvarfvet varit och i detta är den mest bedröfliga, det oaktadt, likvil med rikets öfriga allmoge täflat, att, med beredvilligbet, dela statens bördor, hvilket bergslagets deputerade vid sist förflutna riksmöten visat vara genon uppoffringar af uråldriga friheter, såsom besittning af bergsmannajord m. m. med allt patriotiskt nit fullgjordt. Denna beredvillighet i förening med bergslagets svaga författning, son dess deputerade jemte idkare af hvad slags jerntillverkning som helst, lifligt känna, såsom ock betraktandet af de förluster, rikets drätselverk kommer att lida, om denna vigtiga del af näringarne skulle upphöra, föranlät bergslagets deputerade, att vid 1809 års riksdag, uti till Riksens ständer ingifvet memorial fullkomligen uppdaga detta förhållande; men då något afseende derpå icke lemnades, må det väl icke vara bergslagets deputerade obetaget, att nu, eldade af enabanda patriotiska nit som förut, yrka, att dess näring ej måtte utöfver all proportion betungas. I frågorna om rotering och konskription var bergslaget ibland de första, som till deltagande uti fullgörande af dessa begge skyldigheter jakade, fastän derigenom ett onus mera, jemförelsevis mot öfrige skattallmogen, drabbade bergslaget, helst det emot erläggande af den betydliga tiondejernsafgiften, såson fullkomligen svarande emot det ifrån roteringsskyldigheten oskiljaktiga onus, tyckes med allt skäl hafva ifrån denna skyldighet varit befriadt. Längre tid tillbaka har kronan visligen öfverlemnadt till en hvar den förut regala rättighet, att söka och begagna fynd under jorden. Att likväl bergslaget, en ringa del deraf undantagen, är genom brist på denna, till jernels tillverkning oumgängliga rudemateria, i afseende på priser och vilkor, årligen ganska hårdt taxeradt, bevisas deraf, att en ifrån gruttorget hämtad malmhop, som gifver 50 skeppund tackjern, skall med 26 à 27 skeppund betalas, och da malmens framkörning 4, 5 à 6 mils väg, dess rostning, bokning, hyttefolkels aflöning, afgång på kol, hvars tillverkning blifver, skogens värde oberäknad. mycket kostsam, korgfatning, dyra verkstäders underhåll m. m. härtill lägges lärer hvar och en lätteligen inse den ringa båtnad, som tackjernstillverkningen åtföljer, och att svett och möda är den arbetande bergskarlens enda behållning. Utom allt detta finnas ännu bindande författningar och förlagsförordningan som då de inrättades, visserligen medförde nytta, men såsom andra ekonomiska stadgar, tarfva, efter tid och lokal, sina täta förändringar, som oaktadt bergslagets deputerade äfven i denna del vid 1809 års riksdag genom memcria gjorde påminnelser, ändå icke skett, hvilka författningar pålägga denna näring för stort tvång för att slutligen kunna bestå, hvadan den af sig sjelf mste upphöra; och jordbruket såsom näringsgren vidtagas, hvilket särdeles i berg lagsorterna, då det skall skötas, med utmattade armar och utmärglade dragare alldeles ligger nere, samt brist på säd till födan och brist på jern till försvat,